Renässans för westernfilmen

Efter att i stort sett ha legat i träda ett antal år verkar westernfilmen vara på frammarsch igen. Nyss kom Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford och nu 3:10 to Yuma. En film som No country for old men ligger snubblande nära den också.

Som oftast när det gäller westernfilmer är också 3:10 to Yuma en moralitet. Likaså gäller det för genren att den är lätt att översätta till dagens världshändelser och politik. Om man så vill så är även denna hur tolkningsbar som helst när det gäller amerikansk ut- och inrikespolitik. De överförda referenserna till Irakkriget (och förstås, fortfarande, Vietnam) är ibland mer än övertydliga. Samtidigt visar den på det universella mellan olika tidsepoker, det var då som nu. Och tvärtom. När förra versionen av filmen gjordes 1957 fick man väl ta till Koreakriget eller kanske andra världskriget.

Det handlar om kampen mellan ont och gott, om att upprätthålla ibland alltför bräckliga saker som lag och ordning, om att Familjen är allt och, inte minst, om att vara en man, en RIKTIG man. Och ett samhälles obönhörliga utveckling.
Farmaren Dan Evans håller på att ge upp. Torkan tar det sista av skörden, järnvägsbolaget vill tvinga bort honom och bränner hans lador. Ena foten förlorade han i inbördeskriget så hela han personifierar situationen när han haltar omkring på ägorna. Hans familj, särskilt äldste sonen, börjar se honom som en total förlorare.
Då dyker tillfället upp. Om han är med och tar statens farligaste förbrytare, Ben Wade, till fängelset, får han pengar, men, framför allt, han kan rehabilitera sitt rykte i familjen. . .

Mycket i filmen är klassiskt för genren. Det är i mycket den tidens värderingar och arketyper som lyser fram, även om de ibland kan var otäckt aktuella även nu. I en tid och plats där våld och korruption härskade måste man vara hård eller gå under. Det är verkligen en film av män och om män. Kvinnor har två roller, hustru eller barflicka, och då enbart i korta scener.
Trots att de finns på helt olika sidor om lagen blir det också en berättelse om vänskap, eller kanske snarare respekt, mellan två män. Hos dem finns en förståelse för varandra som står över situationen. Överhuvud taget handlar det mycket om lojalitet. Wades närmaste man står upp för sin boss intill döden, särskilt andras.

Men det är förstås inte bara de moraliska frågorna som filmen handlar om. Självklart är det en mycket skjutande och häftiga stuntscener. Alla älskare av westernfilmer får sitt lystmäte. Fint skildras också tiden som sådan när den transkontinentala järnvägen sprängde fram genom landet och skapade helt nya förutsättningar. Bara titeln visar tydligt att nu börjar tiden ha en större betydelse. Ett klockslag som tio över tre hade dittills inte betytt något för någon.
Russell Crowe och Christian Bale är också männen att gestalta detta. Som det ska vara nu för tiden är de just så smutsiga, orakade och trasiga som tiden säkert var. Birollerna har också besatts av de rätta skådespelarna.
På slutet tappar filmen en del, blir lite rörig, men fram till dess är det både spännande och gripande.

Renässans för westernfilmen

3:10 to Yuma är en westernfilm av män och om män, skriver Björn Stenberg.