Nils von Hofsten var Uppsala universitets rektor, rasbiolog, antinazist och delansvarig för tvångssteriliseringarna av de ”biologiskt lågtstående” i Sverige. Forskaren Maria Björkman granskar honom i en avhandling, som uppmärksammas i anslutning till utställningen (O)mänskligt på Upplandsmuseet.
Det är en motsägelsefull människa, von Hofsten. Han var en av dem som införde eugeniken, läran om hur människan kan förbättras på biologisk väg, i Sverige. Tillsammans med flera tunga akademiska namn utförde han ett omfattande lobbyarbete å arvshygienens vägnar, vilket bidrog till att Statens rasbiologiska institut grundades i Uppsala 1922. Ett institut i vilket von Hofsten satt som aktiv styrelseledamot. Samtidigt var han starkt kritisk mot nazismen och tog tydligt avstånd från alla former av antisemitiska tendenser vid universitetet.
Maria Björkman, forskare vid Linköpings universitet, har nyligen disputerat på en avhandling, Den anfrätta stammen, som handlar om det stora inflytande von Hofsten hade över de tvångssteriliseringar som under många år pågick i Sverige.
– von Hofsten gjorde sig tidigt ett namn, berättar Björkman. Han var den som introducerade ärftlighetsläran och eugeniken i Uppsala. Den steriliseringslag som infördes 1935 var delvis hans förtjänst och den utvidgade steriliseringslag som instiftades 1941 kan på många sätt ses som von Hofstens eget personliga verk. Han var också den med störst makt när lagen sedan skulle tillämpas. Eftersom läkarna inte kunde eugenik var det von Hofsten som blev experten. Man kan säga att han både skrev och tolkade lagen.
De som främst råkade ut för dessa tvångssteriliseringar var de man kallade för sinnesslöa. Ingreppen gick helt enkelt ut på att förhindra dessa individer från att föra sin ”sjuka” arvsmassa vidare. Det man då tolkade som biologiska defekter skulle i dag ofta ses som rotat i en social problematik.
– Många av de fenomen som von Hofsten såg som tecken på sinnesslöhet var sådant som egentligen var orsakat av fattigdom, som till exempel ungdomsbrottslighet. von Hofsten kunde också tänja lagens tillämpning för att få igenom det han tyckte var särskilt önskvärda steriliseringar. För kvinnor ansågs en utlevande sexualitet vara tecken på sinnesslöhet.
I sin forskning har Björkman, i likhet med andra forskare, försökt förstå varför det var just kvinnor som i första hand drabbades av steriliseringarna.
– Det har mycket med modersrollen att göra, säger Björkman. Kvinnor kom i kontakt med vården på ett mer naturligt sätt. Och länge kunde sterilisering vara ett krav om man skulle få genomföra en abort.
Grundproblemet menade von Hofsten var att de så kallat biologiskt lågtstående fortplantade sig i snabbare takt än de som ansågs vara biologiskt högststående. Sterilisering var inte den enda metoden som användes för att jämna ut den obalansen. Man uppmuntrade också de biologiskt (läs socialt) högtstående att skaffa fler barn. Men med den ”steriliseringsoffensiv” som inleddes efter 1941 års lag spred sig en ärftlighetsskräck även bland dem som ansågs ha goda anlag. Många blev rädda för sina egna arvsanlag och vågade inte skaffa barn.
– Detta var givetvis ett bakslag för von Hofsten, säger Björkman. Ärftlighetsskräcken blev något han var tvungen att kämpa emot.
Trots att von Hofsten med tiden fick alltmer kritik för sina idéer vidhöll han ändå att sterilisering av de sinnesslöa var bra för samhället. 1975, åtta år efter von Hofstens död, antogs dock den nya lag som gäller i dag och som gör all sterilisering frivillig.
– I dag är beslutet flyttat till individen, säger Björkman. Men även om det inte längre förekommer tvångssteriliseringar i Sverige så förhindras fortfarande vissa individer att skaffa barn, som till exempel förståndshandikappade. Och vid könsbyte är sterilisering ett krav. Kanske kan man se det som en rest från von Hofstens tid.
Fotnot: Onsdag 9 november håller Maria Björkman tillsammans med Ola Larsmo ett föredrag utifrån avhandlingen om von Hofsten på Upplandsmuseet. Arrangemanget är en del av den föreläsningsserie som hålls i samband med museets utställning (O)mänskligt som handlar om just rasbiologi och sortering av människor.