Regionerna vill ha entydig motpart menar utredare
En uppfattning ute i landet är att staten talar med för många röster på kulturområdet. Regionerna och de stora kommunerna vill ha en entydig motpart. Det säger Jonas Anderson, ledamot av kulturutredningen och till vardags vd för Framtidens kultur med säte i Uppsala.
- Reaktionerna har varit olika i Stockholm och ute i landet. Vi har i utredningen mött ett starkt gehör ute i landet för en decentralisering av besluten om statsbidrag till kulturen, säger Jonas Anderson, ledamot av kulturutredningen och vd för Framtidens kultur i Uppsala.
Foto: Linda Forsell
Kulturutredning har redan innan den hunnit lägga fram sina förslag på torsdagen kritiserats för den här centraliseringen och för att överhuvud taget ha ägnat sig för mycket åt organisationsfrågor. Det är kritik som Jonas Anderson tillbakavisar, men han säger sig förstå att förändringarna kan upplevas som hotfulla för dem som berörs och även att det blir debatt om just detta. Han menar att det inte är nedläggningar utan sammanläggningar.
Utredningen vill skapa en statlig funktion som är renodlad i rollen att förhandla och sluta avtal med regionerna men som också följer upp resultaten. Det blir det nya kulturrådet som föreslås få den här uppgiften.
Kulturutredningen föreslår både centralisering men samtidigt decentralisering när det gäller att fördela statsbidragen. Det blir de nya regionernas politiker som får fördela pengar från den en portfölj med statsbidrag till institutionerna i sin region. Det skall göra regionerna mer engagerade i kulturfrågor.
En förebild är Västra Götalandsregionen, som fått beröm för sin kulturpolitik och där kulturbudgeten växte med 50 procent under ett antal år.
Kulturutredningen uppfattades av en del kritiker vid tillsättningen som ett sätt av staten att minska sitt ansvar.
- Utredningen är ingen sparutredning, men vi har inte haft rätt att föreslå kostnadsdrivande reformer eller lagändringar, säger Jonas Anderson.
Utredningen redovisar ändå att kulturbudgeten varit oförändrad i reala termer. 1985 var statens kulturbudget en tredjedel av den summa som gick till högre utbildning och forskning. Skulle kulturbudgeten hållit jämna steg med de anslagen skulle budgeten ha varit tre gånger större än den är i dag.
En omdiskuterad fråga har varit sponsring, men utredningen redovisar endast hur blygsam sponsringen är i dag.
- Det vore larvigt att tro att sponsring skulle lösa några problem på kulturområdet. Den kan endast få marginell betydelse, säger Jonas Anderson.
Han tycker att kulturfrågorna har en för svag ställning på alla politiska nivåer i dag och att ett renodlat kulturdepartement inte har gynnat anslagen till kulturen.
För utförligare intervju se fredagens UNT.
Så jobbar vi med nyheter