Reggaen skildrar längtan efter ett bättre liv

1930 kröntes kungen av Abyssinia, i dag Etiopien, Ras Tafari Mekonen och tog den officiella titeln Emperor Haile Selassie 1. Han sågs då som den efterlängtade svarta frälsaren, men han besökte bara Jamaica en gång. I dag är reggae samlingsnamnet på all jamaicansk populärmusik och har en mängd olika riktningar. Ska var den första egna genren och utvecklades med optimismen efter den jamaicanska självständigheten. Med The Skatalites och andra skaband utvecklade mjuka calypsoinspirerade melodier.

Under samma tid började man ha gatufester med enorma högtalare på lastbilsflak. Det var början till genren dancehall där ljudanläggning, dj:s och sångare bildar ett eget soundsystem. Rockstedyn blev en lugnare variant av ska, där Desmond Dekker var en av förgrundsfigurerna. Under 1970-talet växte rootsreggaen fram ur gettona i huvudstaden Kingston. Texterna handlade om slaveriet, att återvända till Afrika och Haile Selassie som en levande frälsare. Duke Reid invigde den nya trenden toasting, som innebär att en deejay pratar det jamaicanska språket patwoa över musiken.

Den största inom rootsreggae var Bob Marley och hans kompband The Wailers. Bakgrundskören hette I-threes och bestod av hans fru Rita Marley, Marcia Griffiths och Judy Mowatt. Efter Bob Marleys död 1981 minskade rootsreggaeskivorna i popularitet och digitala rytmer fick ett stort genomslag. Den nya genren kallades dancehall och artister som Shabba Ranks och Lady Saw kom med utmanande danssteg och råa texter om sex.

"Dub" var från början ordet på soundsystemens egna remixar. Sedan namngav det en hel musikgenre. Ljud tas bort eller läggs till från redan inspelad reggae och deejays pratar eller trastar över de ekande melodierna. De nya versionerna innehåller ett soundsystems namn och används i tävlingar för att vinna publikens gillande. Populära soundsystems i dag är japanska Mighty Crown och jamaicanska Black Cat.