Reggaekungen på Queen Victoria

Sången har "alltid funnits" för Peter Ekengren. Och talangen upptäcktes tidigt även av andra. Hur många har till exempel sjungit solo i Blå Hallen vid 12 års ålder? Det fick Peter Ekengren göra, på en körkonsert till stöd för Sydafrika i slutet av 80-talet. Han hävdar dessutom att han inte ens var nervös - och jag tror honom. Peter verkar nämligen väldigt avslappnad som person. Och nöjd med att få syssla med musik, sedan ett år tillbaka på heltid. Innan arbetade han bland annat som golvläggare, elevassistent och musiklärare för särskolan. Men bandprojekten har alltid tagit upp mycket av hans tid och intresset för just reggae väcktes tidigt.
- Jag var väl 10 bast sådär, och fick MTV. Då såg jag Bob Marley uppträda och blev helt hooked.

Vad var det du föll för hos Bob?
- Hela utstrålningen, kärleksbudskapet - och så har de lyssnat en del på reggae på min mammas sida också.
Kanske var det för att Peter Ekengren fick reggaen med sig med modersmjölken som effekten blev så ihållande. Första bandet Zion Collective startade han som 16-åring. Sedan dess har han sjungit med flera olika konstellationer inom genren, och han har uppträtt på Uppsala Reggaefestival varje år sedan starten.
2002 började han sjunga med LionDub, Gävlebandet som prisats för sin rootsreggae och sina tajta liveuppträdanden. Förra året tvivlade de dock kring framtiden - satsa, eller inte satsa, det var frågan. Svaret blev att höja ambitionsnivån. Nu har de 15 nya låtar klara, skrivna av bandmedlemmarna Lelle Wastesson, Jonas Bengtsson och Marko Kattilakoski. Wastesson har även gjort musik till Jill Johnson och schlagerhits som After Darks Dolce Vita.

Kvällens spelning blir ett bra tillfälle att testa det nya materialet inför nästa skiva som ska spelas in i oktober. Men de kommer också att köra gamla låtar från senaste albumet Trod Forward. Texterna handlar mycket om kärlek och samhällskritik, och litegrann om religion.
- Jag ska väl säga rätt ut att jag inte är en rastafari, även om jag har långa dreads, skrattar Peter. Däremot är jag kyrkomusiker sedan 17 år tillbaka, i Sala backe kyrka.
För trots den typiska rastakalufsen är Peter Ekengrens musiksmak väldigt bred. Ett projekt han lett länge är den 25 man starka Afrokören som bland annat legat etta på tyska gospeltoppen.
- Nu ska vi göra en jättegrej här igen i höst, vi firar 10-årsjubileum på Stora Scenen på Stadsteatern med en massa gästartister.
Hur är din dirigentstil då?
- De som ser mig brukar säga att jag är galen, det är jättemycket energi. Vi har också gjort megagympapass live med 300-400 människor, där instruktörer har utvecklat körens rörelser till riktig gympa.
Gospeln förde för några år sedan Peter Ekengren till Berlin där han ledde satsningen Gospel Youth Project som drevs av tyska kyrkan. 150 unga fick sjunga, och avslutade med stor konsert i Gedächnichtskirche.

Uppsala som musikstad lämnar däremot en del övrigt att önska - staden är full av duktiga musiker, men bra scener är det mer ont om, menar Peter Ekengren.
- Jag tycker att Konsert & Kongress skulle ha byggt en rejält stor scen där man kan ta in större akter, för att bredda musiklivet. Och om man tittar tillbaka i tiden så var det ju mycket livespelningar på Birger jarl, och på Rackis och gamla Katalin. Är man "up & coming" i dag är det väldigt svårt att göra något i Uppsala.
Kanske kan Peter Ekengren ändra lite på det om han får bli bandbokare på Queen Victoria i höst, vilket han hoppas. Inget är spikat men drömmen är att kunna erbjuda livemusik varje helg.
- Det ska kunna poppa upp ett okänt rockband eller vad som helst, för att ge musiker en bra scen i sin hemstad.