Rättegångsfilm utan riktig hetta

Rättegångsfilmer är en speciell amerikansk genre. Kanske därför att amerikanska rättssystemets dramaturgi är väl lämpat att skildra på film, där tolvmannajuryer bestående av lekmän fäller avgöranden i bland annat mordfall. Åtskilliga har gjorts i genren med Sidney Lumets 12 edsvurna män (1957) som klart lysande höjdpunkt.Visst har den här filmen gemensamma drag med äldre förlagor, men Grishams spänningsroman - som ursprungligen handlar om ett mål mot den amerikanska tobaksindustrin - tycks här ha filtrerats genom Michael Moores dokumentär Bowling for Colombine (2003), där amerikaners syn på vapen ställs i relation till dödsskjutningar på amerikanska skolor.Dustin Hoffman spelar en folklig advokat som företräder en änka i ett mål mot vapenindustrin. De håller dem ansvariga för hennes mans död. Han blev skjuten i en massaker på sin arbetsplats av en uppsagd kollega som sedan sköt sig själv.Motståndarsidan har en jurykonsult, spelad av Gene Hackman, en cynisk rollkaraktär av den arten han kan göra med ena armen bakbunden. Givetvis är denne avlönad av de onda vapenfabrikörerna. Han har en spionstab tillhanda i en kommandocentral för att hjälpa till vid bedömningen av vilka som ska vara med i juryn. Men hans arbetsuppgifter är inte slut där. Vapenfabrikörerna anser nämligen att de har köpt utgången av målet.Joker i leken är John Cusacks jurymedlem. Han har något på gång med Rachel Weisz unga kvinna, och då menar jag inte bara en kärleksrelation. Det är länge slirigt med hur deras plan egentligen ser ut.Hoffman och Hackman var rumskompisar under studietiden i New York på femtiotalet, men det är faktiskt första gången de är med i samma film. Deras rollfigurer påminner om tidigare filmer i deras karriär. Minns Gene Hackmans buggningsexpert i Avlyssningen, till exempel, eller Dustin Hoffmans idealistiske reporter i Alla presidentens män.Den här filmen är dock fladdrigt klippt, allt hänger inte riktigt ihop logiskt och vi får veta alldeles för lite om de övriga i juryn och dess diskussioner för att få hela bilden riktigt klar för oss. Spänningen når därför aldrig högre än ordinär tv-thrillernivå. Moralen är dessutom glasklar, gränsande till mästrande. Men ändå är filmen bitvis riktigt underhållande.Varje amerikans rätt att bära vapen är faktiskt inskriven i landets grundlag, vilket en ilsken vapenfabrikör skriker vanmäktigt när han sitter åtklämd i vittnesbåset. Men mer än så hettar det inte till i vapendebatten i den här filmen.