En pojke står på ett högt tak, beredd att hoppa. Ett inklipp till en pappa som säger ”Det är inte förrän det är för sent som man förstår”.
Så inleds IRL (eller In Real Life som förkortningen betyder, alltså i verkliga livet till skillnad mot den digitala världen i spel eller sociala medier). Vidare direkt in i ett dataspel on-line medan en pojkröst berättar att ”livet är som ett dataspel det också, man måste hela tiden vara beredd på det värsta”. Vi förstår att här har något tragiskt hänt.
Erik Leijonborg har gjort en berättelse om mobbing bland tonåringar, och om hur den digitala världen kan vara både himmel och helvete. Ett ställe där man kan vara sin egne hjälte eller bli exponerad och kränkt. Elias kommer bara undan sina mobbande plågoandar när han spelar The Secret world och är en modig krigare. Där möter han också karaktären Sc4rlet, en tjejsoldat, de gör upp om att träffas på riktigt, IRL. Då inträffar något som kullkastar alla planer.
Med hjälp av duktiga skådespelare får Leijonborg till en bra tonträff. Visst kan det skymma lite i bland att det är kändisbarn som spelar, men de har alla sina roller på egna meriter och kan verkligen spela. Det blir aldrig de här pinsamma scenerna som ofta finns med i ungdomsfilmer, det allra mesta känns som om det vore på riktigt. Man lider och blir heligt förbannad när mobbarna håller på och vuxenvärlden inte kan göra så mycket, hur gärna man än vill. Elias har en pappa som försöker nå fram och veta, en rektor som tar problemen på allvar, men ändå lyckas det inte.
Leijonborg och manusförfattaren Alex Haridi kommer inte med några tydliga pekpinnar, man får själv ta till sig hur man ska förhålla sig till nätets alla möjligheter. Det finns heller inga patentlösningar mot mobbning, som nu har fått så många fler arenor för mobbarna att agera på.
Filmen är på många ställen gjord som ett dataspel, med typisk musik och estetik. Lite haltar den i skildringen av när Elias går ordentligt in i dimman men det är ingen större plump.