Från ovisst och spretigt är bilden plötsligt självklar. När 25 länder låtar också passerat dubbla snabbrepriser. Det är någon som just denna kväll har det som är känslan av att vara lite extra. En lite udda, studsig beat, nästan klumpigt uttal, men stark närvaro och massor av charm. Tysklands Satellite hade inte varit så mycket utan Lena Meyer-Landruts självklara framträdande. Jämför hennes enkla svarta klänning mot allt halvklätt och glittrigt.
Vi bänkar oss framför världens största direktsända underhållningsprogram. Så hur mycket underhållning är det? Ganska mycket, faktiskt. Och det är många som bidrar för att roa de runt 120 miljoner som tittar.
Som den koreograf som sett till att Moldaviens plastsaxofonist i blå fantomentrikå juckar i takt till discorefrängen.
Den textförfattare som för Armenien tittat för djup i fruktskålen och funnit poesi i aprikoser.
Och dessa män med gitarrer som både har garderob och utstrålning som om de tagits direkt från en blå trubadurstund vid brasan på stranden.
Dessutom fick vi för kvällens bekanta oss med ett helt nytt ord - schlagerhuligan. Nu varken stjälpte eller hjälpte det Spaniens cirkuskabaret. Deras bidrag blev inte bättre efter omspel.
Nu fanns det de som föll tungt också alldeles på egen hand. Falsksången saggade sönder delar av balladstämmningen, som för förhandsfavoriten Israel och inte minst Robert Wells fjärilsopera från Vitryssland. Också Storbritannien sjöng bort sig i ett tämligen fattigt popbidrag när körstämmorna skars sig genom det europeiska tv-nätet. Större krav är rimligt på en nation som abonnerar på en finalplats.
Tyskland hör också som bekant till dem som köper sig en finalplats och också därifrån har flopparna varit många genom åren. Det kunde lördagens vinnare också ha varit - med en annan artist än Lena Meyer-Landrut. De som lyckas hittar kombinationen, inte nödvändigtvis det som är nytt i varje moment.
För nu resoneras det förstås vitt och brett om vad Sverige måste göra för att återta en plats i finalfältet. ”Bli mer internationellt” säger Christer Björkman. Det finns det en rad exempel på länder som försökt. Redan för 30 år sedan skulle alla bli internationella och låta som Abba. Senaste årtiondet, när eurovision-familjen förökat sig i rekordfart, låg eurodiscodimman länge tät i många öststater som vill flirta med väst.
Och i dag, vad är ”internationellt”, egentligen?
Genom de 25 melodier som tävlande på lördagskvällen finns knappast en röd tråd. Årets övervikt var möjligen ballader och nedtempo, men det var ju just vad Sverige tävlande med. Men det var ingen ballad som vann. Tvärtom kom Turkiets rockshow tvåa och bidrag från Danmark och Rumänien som stod på högst traditionell grund, trea och fyra.
Alltså: Bli inte internationell. Var traditionell.
LÄS MER
Läs om vinnaren och alla placeringar på UNT:s schlagersajt på unt.se