Men allt detta brukar ge sig efter en tid, Malmö Filmdagar är som alltid den perfekta upptakten på hösten för inbitna filmälskare. Filmkritiker och filmbransch möts för att under några dagar ha seminarier, diskutera film, mötas men framför allt, för att se mängder av höstens begivenheter i förskott. Det är också en speciell känsla att sitta i en salong där regissör och skådespelare ibland sitter med på visningen.
Bredden var som vanligt stor och några direkta trender var inte särskilt tydliga. Glädjande nog visades flera ungdomsfilmer med klass. Utmärkta Apflickorna hade allmän premiär redan igår och längre fram i höst kommer norska Ligg med mig, som också följer ungdomar som utforskar makt, sexualitet och relationer till vuxna. Ruben Östlunds Play handlar om svarta ungdomar som använder sig av fördomarna kring sitt utseende för att råna vita ungdomar.
En annan linje är filmer där pensionärer sticker från krav och tråk i vardagslivet för att hitta sig själva. Sven-Bertil Taube gör en lysande insats i Richard Hoberts Enkel till Antibes och Gerard Depardieu gör sammaledes i Den siste mammuten, lite självironisk titel då han numera påminner mycket om just det utdöda djuret i sin tolkning, men han gör det precist och inkännande,
Komedier med mer eller mindre romantiskt innehåll har varit bions ryggrad från början. Årets upplaga var heller inget undantag här finns genren i många smaker. Danska regissören Lone Scherfig gjorde utmärkta An education i Storbritannien tidigare. Nu har hon gjort likaledes fina En dag i samma land. Är man trött på filmer där vänskap står i konflikt med kärlek så se ändå denna, Anne Hathaway och Jim Sturgess får till kemin ordentligt.
I Friends with benefits utforskar Mila Kunis och Justin Timberlake ungefär samma tema. Filmen Franska nerver är oförarglig fransk pastisch på gamla tiders film, man kan se hur huvudrollerna kunde ha spelats av Sickan Karlsson och Åke Söderblom på 40-talet. Crazy, stupid, love bjuder också på gammaldags romantisk komedi med skilsmässoproblematik, Steve Carella är suverän och får god hjälp av Julianne Moore och Ryan Gosling.
Skilsmässan ligger nära också för paret Svensson. Makarna Lena och Gustav startar filmen hos äktenskapsrådgivningen. De bestämmer sig dock för att göra ett sista försök på ett romantiskt hotell. Det är bara det att Gustavs fotbollsintresse ställer till det. Puttrigt småroligt i den anda som vi har vant oss vid genom många år nu. Björn Runges Happy end kan trots titeln knappast aspirera vare sig på romantik eller på komedi i första hand. En välspelad, inkännande människoskildring är det i alla fall.
Svenskt finns även på actionthrillersidan. Uppföljaren till Jägarna har låtit vänta på sig i femton år, och gör en något spridd premiärresa genom landet. I Överkalix, där den utspelas, har man redan kunnat se filmen ett tag och i Norrland gick den upp igår. För resten av landet (däribland i Uppsala) blir det premiär nästa vecka. Peter Stormare och Rolf Lassgård är ett värdigt sparringpar och filmen klarar sig hyggligt bra, även om det blir en aning gapigt och ologiskt i intrigen. Vackra solnedgångar ska tydligen kompensera en del, de förekommer ofta.
Norge kommer med en likaså hygglig, men ändå medioker filmatisering av Jo Nesbøs Huvudjägarna. Då är det mer fart i Columbiana och med en kvinna, Zoe Seldana, i huvudrollen dessutom. Förkärleken att låta filmfotografen krypa omkring i ventilationstrummor med kameran delar filmen med många andra i genren.
Och då är detta ändå förstås bara en liten del av det som väntar i höst. Uppsala ska ju synas i amerikanska versionen av Millenniumtrilogin. Stig Helmer ska visa upp varför han blev som han blev också, likaså kommer en ny Annika Bengtzon-deckare.
Man behöver ju inte se allt. Men visst frestar det ändå just nu att krypa tillbaka i det behagliga mullvadsmörkret och få ännu fler upplevelser.
Rapport från en biomullvad
KRÖNIKA. Efter att ha varit instängd i biomörkret under i stort sett fyra dygn blinkar jag som en mullvad utan solglasögon i solskenet. Långsamt orienterar jag mig i vad som är verklighet eller film. Eller för den delen, vilka saker som var med i vilken film.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.