Rapport från det lilla livet

"Konstnärerna försöker vara "snälla flickor" och sysslar ofta med mänskliga relationer", skriver Magdalena Ujma, curator för utställningen Polsk kvinnodagbok som just nu visas i Musikens hus som ett led i de pågående polska kulturdagarna.
Beskrivningen äger säkert sin riktighet när det gäller den konst som i Polen skapas av kvinnliga konstnärer i dag. Men den som till äventyrs skulle tolka hennes ord som en beskrivning av en lite menlös, snäll utställning bedrar sig. De nio polska konstnärer som medverkar i Polsk kvinnodagbok gör det med humoristiska, rättframma, ofta överraskande installationer, målningar, skulpturer och videoverk. Kännetecknande för utställningen i sin helhet är - utöver det explicita kvinnotemat - en inte sällan halsbrytande rolig och tänkvärd fantasirikedom, ett personligt tilltal och ett djärvt berättarspråk som inbegriper flera medier.

Så kan man exempelvis spela ett allt annat än barnsligt sällskapsspel tillsammans med Katarzyna Józefowicz, som byggt sin interaktiva installation av 2 000 (!) papperstärningar, gjorda av färgglada reklambroschyrer. Att det finns en undertext som handlar om relationerna mellan konsumism och kvinnoliv är ingen djärv gissning.
I entrén till utställningen (som för övrigt visar att Musikens hus lämpar sig alldeles utmärkt för konstutställningar av det här slaget) möts besökaren av två brudklädda kvinnoskulpturer med gyllene brudkronor och magnifika vita klänningar. Men glansen och idyllen är inte fullständig; de båda brudarna är barfota, och blodspår på deras fötter komplicerar bilden av den rena vita oskulden. Jag fick den av mamma, lyder verkets ironiska titel. Konstnären heter Anna Baumgart. I bakgrunden till hennes verk skymtar en installation bestående av 48 pappersremsor, hängande från taket. Jadwiga Sawicka har försett sina remsor med ord som love you, hate you, bore som varieras i olika sammanställningar. En ganska enkel med träffsäker bild av kärlekens janusansikte som korresponderar väl med Anna Baumgarts tvetydiga brudar.

Kvinnoliv innebär ofta även barn, för kvinnor i Polen som annorstädes, och inte behöver man betrakta det som konventionellt eller bakåtsträvande att modersrollen behandlas i en utställning med avsikten att skildra dagens kvinnoliv i Polen. Agata Nowicka presenterar sin vältecknade, roliga väggdagbok Mänsklig serietidning, där graviditetens alla stadier och känslokast fångats träffsäkert, ända fram till den märkliga lyckan att hålla sitt nyfödda barn i famnen. I Elzbieta Jablonskas installation är mamma en superdito. Iklädd Stålmannendräkt håller hon tröstande sitt barn i knäet. I bakgrunden ser man delar av hemmet med dess konventionella rekvisita; traditionellt kvinnoterritorium, med andra ord. Verket beskriver och gestaltar en kvinnoroll med ett ansvar för hem och barn som säkert även unga svenska mammor med daglig kamp för att få livspusslet att gå ihop kan känna igen. Och i Karolina Bregulas och Aleksandra Buczkowskas fotoserie och DVD skildras tvåsamhet ur skilda aspekter.
Övriga verk är av mer subtil karaktär. Malgorzata Niedzielko bidar till utställningen med ett raffinerat ljudkonstverk Till formen liknar skulpturen ett middagsbord, men ljuden tycks härröra från helt andra sammanhang. Konstnären ger inga ledtrådar till tolkningen av sitt verk, utan lämnar åt betraktaren att själv välja läsart. Eliza Galey har gjort ett verk där teckning med braillepunkter kombineras med en expressiv DVD där en kvinna stumt med uttrycksfulla gester tycks vädja till betraktaren. Verket har titeln Transgression och är ett av utställningens mest komplexa och starka.
Tveklöst är de här konstnärernas perspektiv det "lilla" livet, det som av tradition varit kvinnors domäner. Av samhälle, politik och yrkeskarriär syns inga spår.

Så visst kan de medverkande konstnärerna, alla professionellt utbildade och med egna, personliga språk, beskrivas som "snälla flickor"; men snällhet kan som bekant bedra. Och lika gärna kan man nog tala om den list som också brukar tillskrivas det kvinnliga könet.
Säkrast alltså att närma sig Polsk kvinnodagbok med respekt och öppenhet inför en inblick i vårt södra grannlands dagsaktuella konst, så som den formuleras av kvinnor. Att utställningen väcker mersmak är alldeles klart.

Rapport från det lilla livet

Polsk konst om dagens kvinnoliv visas inom ramen för de polska kulturdagarna i Uppsala, skriver Cristina Karlstam.