Rappa repliker i kallt krig

Den skabrösa sydstatssenatorn Charlie Wilson, finns på riktigt och filmen om honom bygger på "en sann historia" från amerikanskt 80-tal. Men den liknar mest en politisk skröna, berättad med många ord.
Handlingen tar avstamp 1980, då Wilson befinner sig i ett bubbelbadkar tillsammans med en tvivelaktig filmproducent och några strippor. Ett tv-inslag får honom att titta upp från whiskyglaset. Det handlar om Sovjets interventioner i Afghanistan.

Wilson, fryntligt spelad av Tom Hanks, vaknar till och blir varse att det är här frontlinjen mot kommunismen går för tillfället. Han känner sig manad att börja samla in lite gentjänster och försöka förmå USA att stötta Mujaheddin mot kommunisterna, det vill säja Sovjetarmén.
Hans älskarinna, den konservativa och kristna societetsdamen Joanne Herring, finns även hon på riktigt och på hennes hemsida kan man konstatera viss porträttlikhet med rollens uttolkare Julia Roberts i krullig frisyr. Hon är djupt engagerad i USA´s kamp mot kommunismen och hennes kontakter i Mellanöstern blir till en språngbräda för Wilson att förse Mujaheddinkrigarna med utbildning, vapen och pengar.
Philip Seymour Hoffman gör en avdankad men likafullt munvig CIA-agent som vädrar morgonluft i Wilsons korståg. Äntligen får han döda lite kommunister!

Det råder ingen brist på cynismer i denna historia. Aaron Sorkin har tidigare skrivit manus för tv-serien Vita huset och nog känns han stil igen. Inte bara i den rappa replikföringen, utan också i hela känslan för absurditeter i amerikansk utrikespolitik. Den där rappheten och slagfärdigheten kräver förstås en del av publiken, ibland blir det direkt ordtungt.
Spelet mellan Tom Hanks och Philip Seymour Hoffman har en sällsam laddning medan Julia Roberts gör en blekare insats. Wilsons fnittriga stab av enbart kvinnor, utmanar könsfördomarna med att vara både välsvarvade och lika smarta som CJ i Vita huset.

Filmens rutinerade regissör, Mike Nichols (som bland annat gjort Mandomsprovet, Moment 22 och Primary Colors) sätter en ironisk slutknorr för sin sanna historia. Det är tur för. annars hade det väl bara blivit en vanlig amerikansk berättelse om en cowboy som rider ut mot det onda.

Rappa repliker i kallt krig

Det råder ingen brist på cynismer i Charlie Wilsons war, som setts av Susanne Sigroth-Lambe.