Du kanske lever i villfarelsen att laxskinnet hör hemma i soporna som resten av renset. Det är synd, tycker garvaren Lotta Rahme, att så mycket utmärkt råvara går förlorad.
– Det är väldigt lätt. Du kan garva ditt laxskinn medan du lagar till fisken. Det behövs bara olja och äggula, säger Lotta Rahme, som själv har gjort kepsar, västar och en rad andra produkter av lax.
Lotta Rahme är expert på att garva skinn i gamla, ofta uråldriga, tekniker. I hennes ateljé i Sigtuna är alla ämnen biologiskt nedbrytbara och skillnaden mot de stora industriella garverierna, som bland annat producerar lädret till dina skor, kunde inte vara större. Industrin dränker in sina skinn i krom och andra ämnen som så småningom hamnar i naturen. Den traditionella skinnberedningskonsten är långsammare, men gissningsvis på väg mot en ny guldålder. Både tempot och miljövänligheten passar tiden krav på ekotänk och downshifting.
Men för Lotta Rahme handlar det om mer än så. I sin utställning Skinngarvning – ett världskulturarv, som under hela sommaren visas på Etnografiska museet i Stockholm, visar hon fyra skulpturer som hyllar de kvinnor som genom historien har fört kunskapen vidare.
– Jag har hållit på med skinngarvning sedan 1982 och har rest en massa och lärt mig av inuiter, indianer, samer och japanska ainukvinnor. Man brukar visa föremål på museer, men det är lika viktigt att visa teknikerna bakom föremålen.
På Etnografiska visar Lotta Rahme fyra kvinnoskulpturer i skinn, var och en är en hyllning till ett naturfolk och klädd med smycken och plagg som är gjorda i traditionell teknik. Dessutom kompletteras skulpturerna av varsitt bildspel som närmare förklarar teknikerna. För Lotta Rahme är det inte bra viktigt att lära sig, hon vill också föra kunskapen vidare.