Mer än 76 procent kunde inte tänka sig att släppa in barnen på världens största sociala nätverkssajt.
Bakgrunden till enkäten var att Facebook börjat experimentera med att ta fram olika lösningar för att låta de yngre familjemedlemmarna använda tjänsten. Redan i dag använder miljoner barn Facebook. Det enda som krävs är att de ljuger om sin ålder – man måste vara 13 år gammal.
Den typ av reaktioner som syns i Aftonbladets enkät är talande för hur vuxenvärlden väljer att agera när det handlar om digital kultur. Och faktiskt också för hur skev bild av internet många vuxna har.
***
I dag finns hälften av alla svenska treåringar på internet. De dras in via spel, tv-program, videor och musik. Numera blir spelen nästan omedelbart sociala. Även mycket små barn rör sig alltså i digitala spelvärldar där de på något sätt interagerar med andra. I skolåldern accelererar spelandet: 40 procent av alla 12–15-åringar spelar dagligen. Samtidigt förändras skolans pedagogik, vilket innebär att morgondagens elever kommer att arbeta betydligt mer i en kollaborativ digital miljö än dagens.
Vad vi vet är alltså att dagens unga kommer att leva i ett samhälle där gränserna mellan den fysiska världen och den digitala allt mer suddas ut. Ändå ryggar vi tillbaka inför att låta våra barn ta del av det tveklöst mest betydande nätverket för att behålla, vårda och skapa nya relationer med andra människor.
***
Varför gör vi ett sådant val? Antagligen för att vi är rädda. Men vi borde nog se frågan ur ett annat perspektiv. Sociala nätverk växer i dag fram som viktiga kunskapsförmedlare. Vare sig ett barn är intresserat av Minecraft, roliga dansvideor, knäppa fotografier, fotboll eller något helt annat, kommer förståelsen av ämnet att fördjupas om den delas med andra som är intresserade av samma sak. En av de viktigaste insikterna om kunskapsspridning när det gäller unga är att barn faktiskt lär barn. Massor. Men hur mycket lär egentligen vuxna av barn?
I stället för att oroa oss, borde vi se till så att vi själva skaffade oss kunskap om hur vi bäst anpassar våra hem till ett digitalt liv för alla familjemedlemmar. Kanske är de egna rummen inte bästa platserna för datorerna? Kanske ska de stå på middagsbordet i stället, eller mitt i vardagsrummet?
Ja, och möjligen ska vi själva se till att aktivt delta i de diskussioner och de nätverk som barnen kastar sig in i. Inte så mycket för att övervaka som för att dela deras upplevelser. Och framför allt: för att lära oss något om allt det som vi i dag vänder bort blicken ifrån när vi har fullt upp med våra ”vuxna” göromål.