Rachmaninov log säkert i sin himmel

KONSERT. Rachmaninovs musik fick en helt kongenial tolkning av Roland Pöntinen vid söndagskvällens konsert, skriver Anders ragsjö.

Kultur och Nöje2008-09-09 00:01
Visste ni att tonsättaren/pianisten Sergej Rachmaninov gav solokonsert i Uppsala Universitetsaula1928? Osökt anledning för en 80-årsjubileumskonsert - fast nu på annan plats, tyckte likaledes tonsättare/pianist Roland Pöntinen. I en konsert packad med musik och fyndigt upplysande kommentarer uppfyllde han helt mottot Hommage à Rachmaninov.
Pianotonsättaren Rachmaninov betyder helt egna verk, pianoarrangemang av eller variationer över andra tonsättares musik. Likartat fungerade italienaren Sgambati, så det var passande att inleda med dennes arr av ett avsnitt ur Glucks Dans i de saligas ängder. Det finurligt knepiga arrangemanget av den vackra episoden utfördes av Pöntinen med utsökt känsla för varje hands egna rytmiska/nyanserande liv. I Rachmaninovs egna arr av tre satser ur en Partita för soloviolin E-dur av J S Bach lyfte Pöntinen elegant fram både perpetuum mobile - motorik och dansant spänst. Av arrangören tillagda rytmiska accenter gav extra krydda.

Ett av Rachmaninovs sista stora pianoverk, Variationer över ett tema ("La Folia") av Corelli op.42 från 1931, fick bli magistral avslutning på första konserthalvan. Med ökande teknisk och harmonisk komplexitet och växlingar mellan lugn melodik och aggressiv virtuositet uppbyggdes en storartad strukturell båge. Helt felfritt var framförandet inte, men några dissonanser i en ocean av välljud är världsliga ting. 
En tonsättare har stark känsla för musikens struktur och tillämpar detta vid tolkning av andra tonsättares musik. Rachmaninov tolkade Chopin på sitt sätt, Pöntinen tolkade Chopins Sonat b-moll på sitt. Konsertens tyngst vägande verk i en tolkning med perfekt balans mellan det tyglade och hämningslösa, det strikta och det rubate- rade; en strålande helhetsuppbyggnad. 

Pianoarrangemang av andra ryska tonsättares musik gav rikt omväxlande upplevelser.  Konsertavslutningen, Rachmaninovs egen Orientalisk skiss (1917), en mäktig upptornande lek med toner, harmonier och rytmik, gav oss med sitt distinkta utförande fram till härlig kulmination en känsla av att vi fått besöka Rachmaninov vid hans egen dans i de saligas ängder.
MUSIK
Konserthuset
Black & White - Flygeln i fokus
Roland Pöntinen, piano
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!