Queerläsning av Strindberg

- Samkönade begär utgör en stor del av drivkraften i de här berättelserna, säger Ann-Sofie Lönngren.
Det är hennes slutsats efter att ha läst en roman och fem dramer med queerteoretiska glasögon: romanen En dåres försvarstal, pjäserna Fordringsägaren, Leka med elden, Brott och brott, Dödsdansen 1 och Till Damaskus 1-3.
Grundtanken för studien är att när man tidigare har sysslat med kanonisk litteratur, som Strindbergs verk, har utgångspunkten varit heteronormativ. Trots Strindbergs förkärlek för trianglar i kärlekslivet, har forskare alltså utgått från att det är personer av motsatt kön som har åtrått och älskat varandra.

Ann-Sofie Lönngren har inte letat efter homosexuella skildringar eller antydningar, utan velat göra alternativa tolkningar. Hon har läst utifrån ett perspektiv som problematiserar den heterosexuella normen, eller normen över huvud taget, och gör det möjligt att anta att kärlekens begär likaväl kan vara homosexuella.
- I sådana här erotiska trianglar blir förhållandet mellan könen en spänningsyta mellan de tre parterna. Det finns en speciell dynamik i tresamheten som Strindberg utnyttjar väldigt kraftfullt, säger Ann-Sofie Lönnberg.

Hennes närläsning och analys visar att det går att läsa Strindberg på olika sätt.
- Hans storhet är att olika krafter verkar i honom samtidigt. Visserligen har han starka åsikter om förhållandet mellan könen, men han har en oregerlig kreativ ådra, som inte låter sig stävjas av det. Han förmår låta texterna leva sitt eget liv. Det är ovanligt.
Efter att ha ägnat sina C-och D-uppsatser åt Strindberg och queerteori och nu en doktorsavhandling om samma ämne - vad tycker Ann-Sofie Lönngren om August Strindberg som författare?
- Han är problematisk, provokativ och ständigt aktuell. Jag gillar honom!

Fotnot: Disputationen äger rum i Geijersalen, Litteraturvetenskapliga Institutionen vid Engelska parken kl 13 på onsdagen. Opponent är professor Ulf Olsson, Stockholms universitet.

Queerläsning av Strindberg

Det samkönade begäret i de erotiska trianglarna i sex studerade verk av August Strindberg spelar större roll än vad man hittills har uppmärksammat. det hävdar Ann-Sofie Lönngren i sin doktorsavhandling, som hon försvarar vid Uppsala universitet under onsdagen.