Somliga menar att hon störtade Storbritannien ned i fördärvet. Andra anser att hon moderniserade en nation och räddade den från kollaps. Åsikterna om Margaret Thatchers liv och gärning går minst sagt isär.
Om det är något de flesta är överens om så är det dock att Järnladyn bidrog starkt till det brittiska kulturlivet. Ingen annan brittisk politiker har gett upphov till så många låtar, så många sketcher, så många nidbilder.
Efter decennier av strama, kompromissande gentlemän i kostymer så dök det plötsligt upp en kvinna med intensiv blick, radikal glöd och ett närmast omänskligt självförtroende. Komiker, konstnärer och musikrebeller kunde inte ha önskat sig en lämpligare måltavla.
Några av dem som gick allra längst var tv-humoristerna Spitting Image som skapade dockor av kända människor. Thatchers gestalt hade enorma, skräckinjagande ögon, elaka ögonbryn och en gigantisk, spetsig höknäsa. Ofta kläddes hon i skjorta och slips, som en karl.
Flera sketcher gick också ut på att Thatcher var okvinnlig och att hon hunsade sin kuvade make Denis Thatcher. Könstillhörigheten och utseendet hånades flitigt.
De flesta musiker riktade dock sin ilska mot Thatchers politik, hur hon körde över fackföreningar fullständigt och genomförde sitt marknadsliberala stålbad. En absolut nödvändig politik, enligt anhängarna. En ondskefull, känslokall tyranni, enligt motståndarna.
En av alla dem som mer eller mindre önskade livet ur Thatcher var popikonen Morrissey. 1987 skrev han låten Margaret on the guillotine:
”Folket har en underbar dröm: Margaret i giljotinen. När dör du? Snälla dö! Låt drömmen bli sann”.
Låten ledde till att Morrissey förhördes av polisen. Så sent som i måndags, i samband med att Thatchers död blev känd, författade han också ett offentligt brev med slutklämmen:
”Thatcher var en skräckfigur, utan en endaste atom av mänsklighet inom sig”.
Många brukar lite skämtsamt säga att utan Thatcher hade aldrig musikstilar som punk och hardcore uppstått. Budskapet i hardcorepunkarna The Exploiteds undergroundhit Maggie går i alla fall inte att ta miste på:
”De vill se dig lida. De vill se dig dö. Maggie, Maggie din fitta! Maggie, din jävla fitta!”.
Oavsett vilken åsikt man har om Thatcher så är de flesta överens om att hon var en ovanlig kvinna och människa, en ideologiskt styrd politiker som bara tycktes bli mer stridslysten ju mer motstånd hon mötte. Efter det misslyckade bombattentatet mot henne 1984, då fem av hennes partivänner dog, höll Thatcher ett brandtal:
"Vi är visserligen chockade, men också samlade och målmedvetna. Alla försök att krossa demokratin kommer att misslyckas!".
Det är knappast en slump att dagens lågmälda, pragmatiska och närmast självutplånande Löfvén- och Reinfeldt-typer varken gett upphov till särskilt många sketcher eller punklåtar.