För när tre i panelen – kulturcheferna Björn Wiman, Åsa Linderborg och Karin Olsson från DN, Aftonbladet och Expressen – var försenade på grund av en dubbelbokning dröjde inte de bitska kommentarerna, drypande av ironi: ”Tja, det här handlar ju bara om barnkultur, varför skulle dom bry sig om att komma i tid?”.
Kommentaren pekade också ut ett viktigt tema under kvällen: barnkulturens låga status och hierarkierna i den litterära världen, som också avspeglar sig på kultursidorna. Och frågan hur man skulle bryta den strukturen.
Björn Wiman hyste gott hopp om förändring, främst baserat på att allt fler pappor engagerar sig i sina barn, läser fler barnböcker och då också inser barnbokens värde. Och – i en manligt dominerad kulturvärld – för den högre upp på kulturagendan. Man kan ju alltid hoppas.
Svenska Dagbladets redaktör för barn- och ungdomslitteratur, Uppsalabon Åsa Warnqvist betonade vikten av att vara aktuell i sitt urval, och att puffa ordenligt för barnbokskritiken i tidningen – lyfta fram den och synliggöra den. Och att försöka öka mängden recensioner, något som hon också gjort under sin tid på SvD.
Men det mullrades i publiken. Här satt ett stort antal barn- och ungdomsboksförfattare, illustratörer, kritiker och forskare: Gunna Grähs, Ulf Stark, Gunilla Bergström, Katarina Kieri, Siv Widerberg, Ulf Boëthius, Margareta och Bo Strömstedt, Ulla Lundqvist. Kunnigt, med andra ord. Påläst.
Och frågorna var många och diskussionen krängde och svängde och kritik mot kommersialisering, nymoralism och avsomnade idédebatter ven genom lokalen. Blommorna i krukorna framför podiet slöt sig sakta, det blev kväll men ännu fler begärde ordet.
Och visst förstod man frustrationen. För allting verkade ju så bra med barn- och ungdomskritiken, när man hörde panelen prata. Inga problem. Hög prioritet. Den låga statusen måste brytas. Bara det att man har ett begränsat antal spalter, och inte kan tillgodose alla behov. Inget tal om minskad budget här inte.
På UNT:s barn- och ungdomslitteraturkritiksida, som jag själv är redaktör för, är det lokala en central aspekt i urvalet av böcker – författarskap från länet prioriteras. Men visst kan också jag instämma i publikens oro, inte minst för hur bokbranschens utveckling och kris påverkar hur vi skriver om barnböcker – om vilka, och varför.