Provocerande svagt nytändningsförsök

Trots att hon inte givit ut ett helgjutet album på tolv år är det först nu jag verkligen kan konstatera att PJ Harvey inte längre är en intressant artist. White chalk är hennes fjärde försök att göra en nytändning sedan 1995 års mästerliga To bring you my love, och som sådant till och med mer krampaktigt än den splittrade Uh huh her (2004).
Hon har släppt gitarren, satt sig vid pianot och sjungit sig igenom elva låtar med en vek flickröst som är så långt ifrån hennes tidigare kraft att jag blir arg.
Musikaliskt är hon nu lika urblekt som Maria Mochnacz alltid utsökta omslagsfoto.

Provocerande svagt nytändningsförsök

PJ Harvey har förvisso inte gjort ett helgjutet album på tolv år. Men det är först nu Mårten Markne verkligen kan konstatera att hon inte längre är en intressant artist.