1996 gick startskottet för Konst på väg. Textilkonstnärinnan Margareta Lundquist var den som kom med idén.
– Jag hade ställt ut mina vävar på Österlen en påsk i ett tomt hus. Då såg jag trafiken med besökare där, den var enorm. Det var så mycket folk så det var inte klokt, berättar Margareta Lundquist om hur tanken väcktes.
Med ett hus i Östra Vad och en bakgrund som guide i Lövstabruk tyckte hon att en konstrunda i påsktider borde vara något även för Norduppland. Hon vände sig till May Strandberg som då var informationsansvarig på Tierps kommun. May Strandberg tog i sin tur kontakt med Inger Åhs-Kjellén i Söderfors som kunde det här med marknadsföring.
– Vi lade ner ett otroligt jobb och gjorde allt själva. Det var karta, affischer, kontakt med konstnärer med mera. Ingen trodde på det första året men sedan fick vi ändå 5 000 besökare, berättar Margareta Lundquist.
En anledning till att det gick så bra kan ha varit kemin mellan de tre kvinnorna.
– Vi hade ett makalöst samarbete. Det var bara så himla roligt alltihop. Vi inspirerade varandra. När vi bjöd in konstnärerna till ett första möte var deras reaktion också otroligt positiv. Många var ensamarbetande och nu fick de tillfälle att bygga upp ett nätverk mellan sig. Jag minns särskilt en manlig konstnär som blev nästan gråtfärdig: Äntligen får jag lite kolleger, sade han, berättar May Strandberg.
När det till sist var dags för påsken blev de tre kvinnorna glatt överraskade över att se alla människor som letade sig fram med Konst på vägs kartor i händerna. Många av dem kom så långt ifrån som Uppsala, Stockholm och Gävle.
– Vi trodde ju inte att det skulle komma så mycket folk. Vi var så himla rädda att ingen skulle dyka upp. Vi hade ju inte haft några pengar till annonser. Istället hade vi ungdomar som smörgåsnissar med plakat fram och bak som delade ut affischer utanför affärerna och så fick de påskägg av oss som tack, berättar Inger Åhs-Kjellén.
Hon och May Strandberg lämnade över till andra krafter som arrangörer ganska fort. Men Margareta Lundquist fortsatte att ställa ut sina vävar i huset i Östra Vad under Konst på väg till för några år sedan. Hon minns hur väderleken ibland spelat både konstnärer och besökare ett spratt i påsktider.
– Det har varit oerhört varierat. Ett år var det en och en halv meter snö och vi tvingades använda oss av uthuset som lokal istället. En gång när jag hade en ung smed som gästutställare blåste det så mycket i ladan att brädorna i väggen klapprade mot varandra. Han var helt stelfrusen och kom och frågade efter varmare kläder. En annan gång var det så sörjigt att vi fick lägga ut brädor åt folk att gå på.
Men framför allt minns hon alla glada och intresserade besökare.
– Människors otroliga glädje och att de verkligen uppskattade det är det jag kommer ihåg bäst. I Skåne var det ganska gnälligt. De var nog jättebortskämda med arrangemang. Så var det inte i Tierp. Vi var ju först med det här i Mellansverige.
Hur ser då de tre kvinnorna på Konst på väg av i dag?
– Det kunde vara lite mer happening runtomkring. Man skulle kanske kunna utveckla kulturkonceptet med musik osv. Det gäller att det inte stagnerar. Sedan tycker jag att det är lite synd att konstnärerna ofta inte visar upp sig i sina egna ateljéer längre. Tanken var ju att man skulle få se dem i den miljö de verkar i, säger May Strandberg.
Inger Åhs-Kjellén kan känna en rädsla för att man på senare år börjat ta Konst på väg lite för givet.
– Jag kan tycka att det börjar gå lite slentrian i det. Man borde slå lite mer på trumman inför arrangemanget.
Och Margareta Lundquist har funderat över vad konkurrensen från de andra konstrundor som dykt upp i närområdet kan betyda.
– Jag fick den uppfattningen att det var färre besökare förra året och eventuellt kanske man borde koncentrera utställningarna till några olika ställen framöver. Men det beror helt på underlaget av besökare förstås.
Fotnot: May Strandberg och Margareta Lundquist talar när Konst på väg invigs i orangeriet i Lövstabruk kl 11 på långfredagen.