Progrocken är åter - men inte som förr

Popens Abba på den ena sidan, den progressiva rocken med Pink Floyd och Genesis på den andra. Och som sidorna avskydde varandra. När Åke Eriksson, trummis i Wasa Express, som bildades 1976, började spela var det bara att välja och valde man fel kunde det få konsekvenser. 
– På den tiden kunde det handla om vilket skivbolag man låg på, om man tillhörde rätt sida. Kebnekaise fick till exempel inga kulturpengar när de bytte till ett kommersiellt skivbolag. Och vi fick inte spela på Sprängkullen i Göteborg eftersom en i bandet hade spelat med Abba. 

Sin verkliga storhetstid hade den progressiva rocken på 1970-talet med grupper som Pink Floyd, Yes, Genesis och King Crimson . Det var dem Åke Eriksson växte upp med. Men själv har han inget emot Abba och med åren har situationen förändrats. I dag finns betydligt fler musikgenrer och den progressiva rocken har tagit ett ordentligt kliv tillbaka sedan praktåren. Uppsala Progressive Rock Festival har gjort sig känt som en ganska nischad företeelse men med en stadigt återkommande publik. 
– Publiken är inte så stor men den finns. Jag tror att det alltid kommer att finnas ett intresse men det kommer inte att bli som det var på 1970-talet.

Nog kan den i stort sett instrumentala musiken tyckas lite svår att ta till sig. Men frågan är om det inte var så redan på 1970-talet. I ett tv-klipp ur musikprogrammet Rock och Sånt intervjuas Wasa Express av Jojje Wadenius som försynt undrar: ”Ni spelar ju instrumental musik, är ni inte rädda för att folk ska tycka att ni är kalla och intellektuella”?
– Haha! Intervjun gjordes 1977 och det var samma år som punken kom. Då var det den som skrevs om och hördes överallt. Kanske var det därför han ställde den frågan? Men visst är progrocken smal. Ska man ha en stor publik behöver man ha sång, säger Åke Eriksson.

Men det är inte bara veteraner som spelar progrock. Då och då dyker det upp nya förmågor och Uppsalas i sammanhanget nya trio Å spelar på årets festival.
– Jag har alltid varit intresserad av musik som överraskar, musik som är dynamisk och intressant. Det krävs något extra för att locka mig och de flesta poplåtar får mig inte att känna någonting, säger sångaren Joel Öhlund.

Å:s musik tycker han inte är regelrätt progrock då de blandar in exempelvis reggae och orientaliska toner.
– Många band försöker eftersträva 70-talsmusiken. Och den var ju otroligt bra. Men vi är nog lite annorlunda. Kanske är vi en del av en ny progrockvåg. Det har kommit många spännande band på senare år, med Dungen i täten och flera efter det. 

Även om progrocken har en liten publik i Sverige finns det stort intresse utomlands. De flesta av de större svenska progrockbanden har spelat på stora scener i USA, Kina, Spanien och Japan. Att språket ofta är svenska har inte varit något problem, kanske snarare har det snarare bidragit med en viss mystik.

Men en sak har inte förändrats över åren. Progrocken är en musikstil där männen dominerar, både bland musiker och publik. Joel Öhlund håller med om att kvinnor är underrepresenterade men tycker sig ana en förändring.
– Många av de nya band som kommit med folkmusiken som grund har tjejer som spelar. Kanske inte den hårdare progrocken men definitivt folkrocken.

På lördag står både veteranerna Wasa Express och nykomlingarna Å på Parksnäckans scen.