Det har varit många svängar att hänga med i: Den 17-åriga sångerskan Zara Larsson uttalar sig om att det känns konstigt att Bråvalla-festivalen, som hon själv ska spela på, bara marknadsför manliga artister. En av kvällstidningarna gör en rewrite och skriver om sångerskans ”ilska” över att hon inte är en av huvudakterna. Artister man inte visste att man mindes (läs: Günther) kallar Zara Larsson för tjafsande fjortisbrud och sedan brakar det loss. Näthatet.
Hot om misshandel, våldtäkt och mord. Zara Larsson är, som de flesta tonåringar, en flitig användare av sociala medier med skillnaden att hon bara på Instagram har över 692 000 följare. Lägg till Facebook, Twitter, en blogg och otaliga kommentarstrådar till artiklar och ni får en bild av det utrymme hatarna tar i anspråk.
Men det som är än mer anmärkningsvärt än de vidrigheter näthatarna skriver är alla de som menar att detta är något som unga kvinnor som sticker ut hakan får räkna med. En titt (mycket längre stunder klarar man inte) på Facebooksidan ”Snubbarna” visar med all tydlighet hur vanligt det sexualiserade näthatet blivit. Där publiceras hundratals skärmdumpar som visar hur detta hat tar sig uttryck på nätet: till exempel kan man se hur tjejer bli kallade för ”slynor” som ska letas upp och ”straffknullas”. Varför? För att de sagt nej till sex.
Roten till problemet hittar vi alltid hos hatarna, inte hos de hatade. Det är när vi legitimerar mäns näthat mot kvinnor som en rimlig reaktion på motstånd som vi är ute på riktigt djupt vatten.