Vad har du för relation till "Helioskatastrofen"?
– "Helioskatastrofen" är en berättelse om en flicka som söker sin pappa och just det är ju något som även jag själv hållit på med. Den här far- och dotterrelationen som även i vanliga fall kan tyckas mytisk är i den här romanen det i allra högsta grad då man som läsare faktiskt inte ens vet om fadern finns på riktigt, eftersom boken baserar sig på den grekiska myten om Athena som föds ur guden Zeus huvud. Det är också intressant att se hur flickan i boken söker så mycket bekräftelse från sina föräldrar. Det är ju något väldigt allmängiltigt som Linda Boström Knausgård lyckas beskriva på ett oerhört tydligt sätt.
Vad i boken tilltalade dig speciellt?
– Det är ett väldigt vackert språk. Det är inte lätt att skriva så fin men samtidigt skenbart enkel prosa. Sedan tycker jag att det är spännande hur själva det mytiska temat gör det så svårt att kunna placera ut handlingen rent tidsmässigt. När är flickan egentligen liten? Men myter i sig bygger ju på att man inte ska kunna fastställa exakt tid och rum eftersom alla människor då inte skulle kunna ta till sig dem. Det är intressant.
Vad utmärker boken?
– Flickans funderande sätt att söka efter sin pappa. Boken bubblar inte utav liv och action utan är ganska stillsam i sin karaktär. Men med stor dramaturgi. Sedan är det ju en väldigt rolig idé att blanda den antika myten med en modern historia.
Boken utspelar sig i det norrländska Västerbotten, vad har du för relation till det?
– Jag måste säga att det är kul att det inte är ytterligare en bok med handlingen förlagd i Stockholm eller det deckartäta Gotland, men personligen har jag inte mycket relation till Norrland. Jag är en utpräglad Mälardalstjej men jag hade gärna läst mycket, mycket mer om det.