- Kanske är det för lång och trogen tjänst, säger Margaretha Löfblad om varför just hon fått stipendiet. Eller kanske för att hon åstadkommit något under årens lopp, eller rent av lyckats, klämmer hon till slut i lite motvilligt. Men visst hon är glad, säger hon. Hjärtinnerligt glad. Och tacksam för att just hon fick stipendiet. Det är ingen tvekan om.
Inte minst för att stipendiet lyfter fram dockteater och barnkultur överlag och visar att nämnden tar det på allvar. Det tycker hon är bra.
- Det finns så mycket riktigt bra dockteater och barnkultur som ska lyftas fram och värderas för sitt sanna värde! Politiker säger alltid att barnkultur är så viktigt, så viktigt! Men sedan när det kommer till det här med pengar så finns det inga, säger Löfblad.
Att vara dockteaterspelare är förvisso ingen lätt uppgift. Och inte har det blivit lättare med tiden heller. Vare sig ekonomiskt eller att nå igenom det ökade informationsbruset, berättar Margaretha Löfblad. Ändå finns inget som skulle få henne att vilja byta tillvaro. Att spela teater är ett sätt att leva.
Det innebär mycket turnerande, vilket inte var så lätt då barnen var små minns hon. Nu senast i flera månader i Östergötland där gruppen blivit flitigt anlitad. Men också med många moment i arbetet. Margaretha Löfblad är både dockspelare, regissör, manusförfattare och docktillverkare.
Redan som student var Löfblad aktiv inom teatern, fast då med vanlig teater som Beckett och Strindberg, som hon uttrycker det. Därefter började hennes bana som dockspelare. Först som lärling på Dockteater Totem där hon lärde sig spela med dockor. Därefter också i Kiel dit hon åkte med sin man Per Löfblad, som utgör den andra halvan av Teater Spektaklet, och arbetade som lärlingar hos ett dockteatersällskap. Till Tyskland återvände paret sedan flera gånger de första åren med Teater Spektaklet för att gå olika kurser i dockspel och docktillverkning. Något de senare också utbildade sig inom i Sverige.
Åtskilliga är naturligtvis minnena genom åren. Men särskilda pjäser som blivit kvar där nära hjärtat är pantomimen Pulcinella tillsammans med Omnibus Kammarblåsare.
- Det var en vändpunkt. Det var en produktion som var så mycket större än de vi tidigare gjort. Och som gjorde fullkomlig succé. Vi spelade den på ett antal dockteater- och musikfestivaler. Och även utomlands.
Pulcinella blev inbjuden av Svenska konsulatet i San Francisco och spelades där. Också föreställningen Ordning i rabatten, sa Linné inbjöds, översattes och spelades på flera olika platser i USA. Liksom på Skansen, koppartälten i Haga och Kalmar slott för att nämna några. Totalt spelades pjäsen 262 gånger för nästan 24 000 personer.
Inte heller Hönan som skulle till Dovrefjäll går att gå förbi i Teater Spektaklets historia. Pjäsen nominerades till bästa barnföreställningen av Sveriges Teaterkritikers Förening och blev uttagen till Svenska teaterbiennalen.
Vad stipendiet ska användas till är hon dock ganska förtegen om, vill inte prata för vitt och brett.
- Jag har en idé som jag tänkt på länge som handlar om Noaks Ark och om miljö. Om hur det regnar och är översvämning överallt och om hur vi måste hejda detta i tid. Mer säger jag inte!