Publiken som kommit för att se Bolandgymnasiets uppsättning av Footloose på Reginateatern möts av Pointed Sisters gamla discodäng I´m so excited. Och visst är ungdomarna i musikalen, som bygger på Dean Pitchards filmmanus, excited. Det uttrycks inte minst i deras sprakande neon- och pastellfärgade syntetkläder.
Snart visar det sig dock att allt inte är så sprudlande muntert som det bejublande inledningsnumret ger sken av. Workout-dräkterna från 80-talet kontrasterar mot svartdraperade väggar: energin och livslusten undertrycks. Ungdomarna lever nämligen allihop under pastor Greens (Benjamin Eklund) moralistiska förtryck.
Noggrant har han sett till att det inom tio mils avstånd inte finns någonting som skulle kunna likna underhållning. Viktigast av allt: det är olagligt att dansa. Orsaken, berättelsens själva motor, är en olycka som hände fyra år tidigare, och vars fulla konsekvenser man får förklarat för sig allt eftersom.
Till den här byhålan, som åtminstone i filmen ligger någonstans i Iowa, kommer en dag Ren (Jacob Olausson) med sin mamma (Elvira Bothén). Den unge rebellen, som har svårt att acceptera de regler som råder på det nya stället, blir snart ett hot mot pastorn. Och inte gör det saken bättre att pastorns dotter Jennie (Gloria Kisekka-Ndawula) förälskar sig i honom.
Om ungdomarna i Footloose är excited, så är publiken, som den här premiärkvällen till stor del tycks bestå av nära och kära, detsamma. Feststämningen är påtaglig. Men det är också en viss nervositet.
Det är mycket som ska klaffa i denna närmare tre timmar långa föreställning.
– Jag skakade i benen när hon skulle sjunga, säger en flicka – och kanske också en syster – till sin mamma på väg ned för trapporna i pausen.
Efteråt, när alla sånger, danser och repliker är avklarade, är det som om en fördämning brustit. Vänner och familjer, som samlas kring aktörerna i foajén, pratar lättade i mun på varandra. Gratulationerna och komplimangerna tycks aldrig vilja klinga av.
En som dock aldrig var orolig för sin vän, Matilda Karlsson (som spelade pastorns fru), är Ulrika Olsson.
– Absolut inte! Hon är alltid strålande.