Hur är det med premiärnerverna?
– Det är rätt okej, faktiskt - vi har repeterat väldigt intensivt. Det har varit några publikgenomdrag och det känns som att vi kommer att kunna nå fram.
Var lägger du tyngdpunkten i din "Faust"?
– Goethes pjäs är ju ett slags roadmovie, med mycket rörelse i tid och rum. Mitt i detta ville jag hitta en konkret plats som kunde ta ner dramat på jorden, så vi kommer att befinna oss på ett sjukhus. Det är en ju plats för liv och död, och hos mig börjar ”Faust” mitt i en livskris. Det handlar om att aldrig vara nöjd fast man har uppnått mycket.
Vad känner du inför att regissera ett tyskt nationalepos på dess hemmaplan?
– Det är ju väldigt roligt att få möjligheten, och det är absolut en särskild laddning kring verket i Tyskland. Men det är ingenting som skrämmer mig, det ger mig snarare energi.
Du kommer inom kort att börja blogga på unt.se. Vad ska du skriva om?
– Det handlar väl om att fånga upp tankar från arbetet och dela med sig av lite glimtar från teatern, helt enkelt.