Pratsamt animerat

Föräldralösa Lewis är ett uppfinnarsnille. Men hans snillrika och ibland lätt explosiva uppfinningar skrämmer oftast iväg tilltänkta adoptivföräldrar. Läget verkar hopplöst och det är först efter en resa till framtiden som läget börjar ljusna. Om det nu inte vore för den otäcke Plommonstopsmannen.
Mycken möda har lagts ner på datoranimeringen av alla roller och miljöer i Familjen Robinson. Därför är det rätt märkligt att man inte riktigt litat till att berätta historien med bilder. I stället är det väldigt mycket prat som förklarar historien och intrigen - snabbt prat som öser på.

Det är också förvånande att de datorgenererade rollfigurerna inte gör större intryck, något som till och med filmskaparna varit medvetna om. När familjen Robinsons alla excentrisk medlemmar presenterats i handling får unge Lewis en stund senare även genomgå ett slags läxförhör där alla släktingarna presenteras ännu en gång med pedagogisk nit. Ändå är det hopplöst att hålla reda på vem som är vem.

Med levande skådespelare hade detta problem aldrig uppstått, en detalj som avslöjar att datoranimerade skådespelare ännu inte klarar av att förmedla den utstrålning som en hyfsad birollsskådespelare lätt klarar.
Däremot är Plommonstopsmannen rätt lyckad som personifierad melodramskurk.

Pratsamt animerat

Snygga datoranimationer men för mycket prat i Familjen Robinson. Det är också något i den mänskliga utstrålningen som saknas, tycker Nils Bingefors.