Präglad av tystnad

Du vet inte hur stor en saltgruva är, hur kolossalt, gigantiskt, oerhört stor en saltgruva är. Du kan säkert inte föreställa dig vilka enorma landytor en enda olivodling kan ta i anspråk. Du vet nog på ett ungefär hur det ser ut i ett slakteri, men kunde knappast ana att äpplen behandlas mer varsamt än levande kycklingar i matindustrins anläggningar. De österrikiska dokumentärfilmarna Wolfgang Widerhofer och Nikolaus Geyrhalter har varit på alla dessa ställen med sin sakliga kamera, registrerat och klippt ihop.

Vårt dagliga bröd är på intet sätt en propagandistisk film, här finns ingen speaker, inga intervjuer, bara avskalad registrering av verkligheten. Syftet är inte att besvara några frågor, knappast ens att ställa dem. Estetiskt behandlar Widerhofer och Geyrhalter potatisodlarens löpande band på samma sätt som kycklingfabrikens; det är produktionen som står i fokus, inte dess föresättningar eller konsekvenser.
Vare sig kameran står inne i grisslakteriet, bland tomatplantorna, besöker en grisinsemination eller ett paprikaväxthus så slås man av tystnaden. Här finns knappt några ljud som inte kommer från matindustrins maskiner, det är en värld med produktion som enda existensberättigande.

Vill man skapa eller bekräfta någon etisk hållning utifrån filmen får man genast problem. Vad som dröjer sig kvar efteråt är därför inte blodet i slakterierna utan insikten att varje kålhuvud som ligger i grönsaksdisken har en människa plockat på knä i kållandet, varje fryst kyckling har putsats och ansats av människohand - för vår skull.