Povel borde k-märkas

Bortsett från några få skönhetsfläckar är denna generösa Povelsamling verkligen ett testamente i förtid från en svensk kompositör som är mycket mer än bara ett flugigt musikaliskt geni. I mer än 60 år har han varit en självklar del av det svenska musikarvet. Självklart borde han k-märkas innan det är för sent. På det här fem cd starka albumet med roligt förord av Stefan Wermelin bjuds på inspelningar från 1944 till 2002. Alla sånger jag kan komma på ur minnet finns med. Visst har en del mest bara ett nostalgiskt eller tidstypiskt skimmer över sig, men vad gör det. Herr Ramel kunde konsten att göra intelligent och underfundig humor samtidigt som han träffsäkert häcklade företeelser i samtiden. Inte minst är hans pastischer och parodier fullkomligt lysande. Här har mandelat upp det hela löst under rubrikerna Muntradören, Jazzmakaren, Låtbyggaren, Bearbetaren samt Exotikern.Han har fått kritik för att vara för snäll, att hans musik saknade politisk udd. Det är ändå förståeligt att han gjorde som han gjorde. Att komma samtidigt som satirens mästare Karl Gerhard fortfarande var verksam måste ha satt sina spår...Så Ramel blev Ramel. Om någon undrar över hans storhet är det bara att lyssna och bli påmind. Enda fläckarna här är valet av versioner i några fall. De sista entusiasterna ska förstås sjungas i hop med Wenche Myhre och inga andra, Likaså föredrar jag en klassiker som Tjo vad det var livat i original. Men annars!