Politisk och religiös häxbrygd

Spaltkilometrar har skrivits om Adolf Hitler. Den som googlar på ordet "Hitler" får ungefär 37,5 miljoner träffar för närvarande. Den strida strömmen av nya böcker och filmer om Hitler, nazismen och de två världskrigen visar inga tecken på att avta. Kanske är det inte så konstigt. I tider med snabba samhällsförändringar brukar intresset för historia stegras när många människor tittar bakåt för att få ett djupperspektiv på sin samtid och vad en oviss framtid kan bära i sitt sköte. Vid millennieskiftet föll det sig också naturligt att sammanfatta vad som hänt under det senaste seklet. Det trauma som Nazitysklands bestialiska folkmordspolitik utlöste bearbetas som bekant än idag.

En av världens främsta experter på Hitler och den nazistiska regimen är den brittiske historikern Ian Kershaw. Hans monumentala hitlerbiografi i två band, som totalt omfattar drygt 1450 sidor text och nästan 450 sidor med noter och en massiv bibliografi, publicerades åren 1998-2000. Verket fick ett mycket positivt mottagande och hyllades av många experter och andra recensenter som den bästa och mest omdömesgilla av alla hitlerbiografier som skrivits. En förkortad version utan notapparat och bibliografi, som publicerades på engelska i början av året, har nyligen kommit ut i svensk översättning.

Kershaw fokuserar på de unika situationer i Tysklands mellankrigshistoria som gjorde domedagsprofeten Hitler till en politisk kraft att räkna med. Från år 1900, när Hitler började på realskolan i Linz, till krigsslutet 1918 var han en udda figur med ytterst få vänner som var som besatt av Richard Wagners musikdramer. Han levde i en fantasivärld och identifierade sig med graalriddaren Lohengrin, urtypen för den forntida germanske hjälten, och demagogen Rienzi (Cola di Rienzo) i Rom som upprättade en folklig diktatur i staden vid 1300-talets mitt och drömde om att återupprätta det romerska imperiet. För sina rumskamrater på de ungkarlshotell och härbärgen i Wien där han bodde exponerade Hitler ofta sitt ursinniga hat mot jesuiter och socialister. Däremot umgicks han gärna med flera judiska bekanta och sålde för det mesta sina akvareller till judiska konsthandlare. Ingen soldat i Listregementet, där Hitler tjänstgjorde som ordonnans under första världskriget, kunde senare dra sig till minnes att den blivande nazistledaren uttryckt några antisemitiska fördomar.

Vid kapitulationen i november 1918 utbröt revolution i många tyska delstater. En revolutionär rådsrepublik i Bayern, som utropades den 8 november av Kurt Eisner, störtades i maj 1919 av Reichswehr ( den tyska armén) och högerextrema frikårer. Samma månad bildade riksvärnet en informationsavdelning under ledning av kapten Karl Mayr. Avdelningen startade kurser för utvalda officerare och meniga och skickade ut agenter med uppgift att bevaka politiska organisationer. På en antibolsjevikisk instruktionskurs, som hölls på Münchens universitet i juni 1919, upptäckte Mayr korpral Hitlers gudabenådade talarförmåga. I september skickades Hitler för att rapportera om det högerextrema Tyska arbetarpartiet DAP:s - det blivande nazistpartiets - möte i Münchens Sterneckerbräu. Vid ett senare vittnesmål hävdade Mayr att han hade beordrat Hitler att gå med i DAP för att bidra till partiets tillväxt. Uppdraget bestod i att locka bort de radikaliserade arbetarna från vänsterpartierna och peka på lämpliga syndabockar. Det är här som judehatet kommer in i bilden.

Samhällskatastrofer var nazistpartiets livsluft. Hitler uppträdde som domedagsprofet och Tysklands frälsare. Under det glada tjugotalet, från 1924 till 1929, marginaliserades nazisterna alltmer och Hitler framstod som en löjlig pajas. Vid parlamentsvalet 1928 fick partiet marginella 2,6 procent av rösterna. Det var börskraschen på Wall Street i oktober 1929, och den följande världsdepressionen, som raserade de demokratiska partiernas legitimitet och gav demagogen Hitler luft under vingarna. Valstrategerna förvandlade den extrema nazisekten till ett raffinerat missnöjesparti som lovade guld och gröna skogar till alla tänkbara samhällsgrupper. I novembervalet 1932 fick nazistpartiet 33 procent av rösterna och den 30 januari 1933 utsågs Hitler, som bekant, till rikskansler för en konservativ samlingsregering. Men det värsta som kan hända ett missnöjesparti är att komma till makten och tvingas att ta ansvar för impopulära beslut. Den 23 mars antog riksdagen de ödesdigra fullmaktslagar som gjorde slut på den demokratiska Weimarrepubliken.

"Det har funnits stater som varit så beskaffade att erövringar har blivit nödvändiga för deras existens", skrev upplysningsfilosofen Rousseau vid ett tillfälle. En sådan stat var Nazityskland, konstaterar Kershaw. Hitlers megalomaniska dröm var att krossa Sovjetunionen och upprätta ett ofantligt tyskt kolonialvälde från Polen till Vladivostok i öster. Förebilden var det Brittiska imperiet. Ända sedan ungdomen hade Hitler fascinerats av hur den lilla önationen England, med hjälp av hundratusen soldater och administratörer, kunde dominera hela den indiska subkontinenten med tvåhundra miljoner invånare. Enligt "Generalplan Ost" planerade naziledarna att utplåna uppskattningsvis 30-35 miljoner östeuropéer och förvandla den resterande befolkningen till slavar i en gigantisk apartheidstat.

De flesta av pusselbitarna faller på plats i Kershaws läsvärda hitlerbiografi. Det var en exceptionell situation i Tysklands historia som gjorde fenomenet Hitler möjligt. En gåta lämnas dock utan svar. Varför ville nazisterna utrota hela den judiska befolkningsgruppen? Bara om man betraktar nazistpartiet som en religiös millennarisk katastrofsekt, som trodde på en apokalyptisk slutstrid mellan Gud och Djävulen på den Yttersta dagen, blir den barbariska folkmordspolitiken möjligtvis begriplig. Judarna representerar, kan man hävda, det Ondas princip i Hitlers manikeiska kosmologi. Nazisterna blandade, precis som vår tids militanta islamister, en dödsbringande häxbrygd av politik och religion.

Politisk och religiös häxbrygd

Ian Kershaws hyllade Hitlerbiografi, nyligen utgiven i svensk översättning, åskådliggör den exceptionella historiska situationen som gjorde fenomenet Hitler möjligt, skriver Carl Johan Gardell.