I onsdagen UNT kunde vi på avdelningen Leva läsa om Gustaf Engström, polisen som erkänner graffiti som konstform. Han har sprejmålat en jättegrävling på ytterväggen till sin ateljé i Örsundsbro och en grön hulk inomhus. Det finns säkert de som förfasar sig och tycker det är kontroversiellt med en polis som väljer sprejburk i stället för pensel för sitt konstnärliga uttryck. Inte minst inom polisen. Extra känslig är nog hans åsikt att nolltolerans mot graffiti är lika med estetisk censur.
Riksteatern turnerar just nu i landet med ett projekt kallat Gatukonst – Art of the street. Turnén har en 14 meter lång buss och en mobil vägg som man får måla på. Allt som målas i gatumiljö förknippas med brottslighet och många anser att det därför per definition inte kan röra sig om konst. Självklart är det brottsligt att måla på andras egendom - vare sig man använder sprejburk eller mårdhårspensel. Men Riksteaterns syfte med turnén är nog snarast att utveckla den ”gatbesläktade” graffitin som konstform, inte måleri som brottsform i gatumiljö.
Polisen har dock inte nöjt sig med att skriva ampra debattartiklar. Klottergruppen vid Stockholmspolisen har via underrättelseenheterna i de polisdistrikt som konstbussen besökt lagt ut snubbeltråd. Landets polisstationer har fått ”varningsbrev”. I Eskilstuna fick graffitibussen inget parkeringstillstånd. I Stockholm stoppade reklamaffischerna för arrangemanget på stadens högst lagliga kulturtavlor, med argumentet att de stred mot ”nolltoleranspolicyn” mot klotter!
Riksteatern har anklagat polisen för konstcensur och Klottergruppen kallas av teaterns producent Ceylan Holago ”kulturpoliser för hela Sverige”.
Och mycket tyder på att polisen själv målar fan på väggen. Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, finns det inga vetenskapliga belägg vare sig för påståendet att ”lagliga väggar och graffitiskolor alltid leder till ökat klotter” eller för det motsatta påståendet. SL, SJ och Skandia sponsrade under tre år forskare vid Stockholms universitet för att finna belägg för att graffiti är inkörsporten till annan kriminell verksamhet – en tes som livligt spreds i kommuner och skolor av SL och polisen. Forskarna kunde dock inte bekräfta något sådant samband. Andra studier i Norden visade samma resultat. ”Klottrare” är en ytterst heterogen grupp. Det finns ingen ”typisk klottrare”.
Det är å andra sidan högst anmärkningsvärt att inte en enda av de 35 kommuner i Sverige som under de senaste tio åren ordnat graffitiskolor eller lagliga väggar för måleri har utvärderat verksamheten. Olika uppfattningar om huruvida klottret minskat eller ökat är enbart resultat av subjektiva uppfattningar.
Kontentan är ändå att man sannolikt inte blir klottrare (kanske inte ens konstnär) av att måla där man får måla. Inte heller blir man nödvändigtvis grovt kriminell som illegal klottrare (kanske konstnär?). Om man utgår polisens ingrodda teser och vissa kommuners nolltolerans bör man dock ta sig en funderare på om ens barn ska få nya tuschpennor i julklapp och om fingerfärg ens ska vara lagligt.