Poetiskt och berörande världscollage

Två småpojkar någonstans i Nordafrika, ett amerikanskt par på resa med någon form av tragedi i bagaget, en mexikansk barnjungfru och hennes två små ljushyllta skyddslingar, en japansk döv tonårsflicka, där har ni persongalleriet i Alejandro Gonzalez Inarritus Cannesbelönade filmdrama Babel. Dessa personers handlingar i filmen påverkar varandra trots att de i de flesta fall aldrig har träffats och befinner sig på oceaners avstånd från varann.Filmen börjar hos en fattig nordafrikansk familj. Familjefadern förser de två sönerna med ett gevär, så att de kan skjuta schakaler när de vaktar getter. Men pojkarna börjar sikta på bilar och bussar som far förbi i dalen nedanför.En kula letar sig in i en amerikansk buss. Kulan får världspolitiska konsekvenser men också privata. Den träffar nämligen kvinnan i det amerikanska paret, spelad av Cate Blanchett. Hennes förtvivlade make, som görs av Brad Pitt, sliter med att se till att hon får vård mitt ute i ett nordafrikanskt ingenstans.Dessa två inordnar sig med bravur i filmens ensemble som består av fler stjärnor som exempelvis Gael Garcia Bernal (Älskade hundar, Dålig uppfostran m m), men också av rena amatörer. Alla är fullständigt trovärdiga och ger en känsla av att det handlar om verkliga människor, inte manuskonstruktioner.Novell nummer två handlar om parets barn som är kvar hemma i Kalifornien och som måste följa med sin illegalt invandrade barnjungfru på mexikanskt bröllop. Diverse problem vid gränsen vid tillbakafärden gör att de hamnar i öknen och går vilse.Vilsen är också den japanska tonårsflickan som har svårt att få ihop sitt gryende intresse för killar och ömhetsbehov med svårigheter att kommunicera med dem som inte kan teckenspråk, eller ens med sin pappa, trots att han kan det.Föräldrar och barn är ett tema som Inarritu speglat i sina tidigare filmer Älskade hundar och 21 gram. Även de är berättarvävar med tidsförskjutningar i handlingen och så också här.Hela filmen och dess narrativa uppbyggnad ger en känslomässig fördjupning åt stoffet. Filmtiteln är hämtad från en berättelse ur första Mosebok i Bibeln. Människorna i Babel ville bygga ett torn upp i himlen. För att hindra dem såg Gud till att de inte längre förstod varandras språk.Babel är en sorts poetisk sorgesång över brist på kommunikation trots att världen krymper och internationella kontakter ökar. Den handlar om oss alla, med tillkortakommanden och längtan efter närhet och försoning, den förmedlar en djup pessimism, men också ett ljus. Låt er inte skrämmas av filmens längd, två timmar och 24 minuter, Babel är en av höstens mest sevärda filmer.