– Kristina Lugn har ett så häftigt och helt eget poetiskt språk i sina pjäser. De är också både kluriga och roliga trots att de handlar om livets stora frågor. Oavsett vem man är kan man man hitta saker i den här pjäsen som handlar om att vara människa, hur det är att åldras och intressanta saker om kärleken, både den olyckliga och lyckliga, säger föreställningens regissör Hedvig Claesson.
Hon tycker att pjäsen dessutom har två riktigt bra, lite äldre kvinnoroller. Det är inte alltför vanligt inom dramatiken annars.
Lillemor spelas av Tytte Johnsson som tillhör Uppsala stadsteaters fasta ensemble och Barbro av Ulla Tylén som en gång var med i Uppsalabaserade Panikteatern och som härmed återvänder till Uppsala.
De båda rollfigurerna möts, kanske under en semesterresa. Barbro och Lillemor får syn på såväl varandra som sig själva när de i sin dialog – eller inre monolog om man så vill – möter minnen, döden, barndom, föräldraskap och folkhemmets hemmafruideal. Klichéer om hemmafruar och småtrista relationer får ett nytt liv och nya infallsvinklar.
– Kristina Lugn skriver utan scenanvisningar och det kan vara en extra utmaning att hitta undertexterna till replikerna. Men pjäsen är en liten pärla där stora frågorom existensen beskrivs på Kristina Lugns sätt. Hon är förresten glad över att pjäsen ska spelas igen, säger Hedvig Claesson.
"Idlaflickorna" hade urpremiär 1993.
– Kanske är kvinnorna i Las Vegas eller vid Gardasjön, de pratar om det i sina repliker. Det är ganska mycket som rör Uppsalatrakten också i texten. Kristina Lugn är ju född i Tierp och refererar till platser i närheten, berättar Hedvig Claesson.
Det pratas om Tierp i dialogen och om Månkarbo och "ett municipalsamhälle nära Uppsala", samt om Uppländska författare som Olle Hedberg och Sven Delblanc. Hedvig Claesson och Nina Fransson tycker att det är bra att pjäsen spelas just här, även om dess plats inte är bergfast förankrad.
– Vi har velat skapa en drömsk miljö, en abstrakt plats där publiken kan få fantisera vidare. Det rosa i dekoren var inte förstahandsvalet, men sedan, när vi väl bestämt oss, kändes det allt mer rätt och lite härligt att ge sig hän i den färgen, just därför att pjäsen inte är så gullig egentligen, säger scenografen Nina Fransson.
– Den kan till och med beskrivs som tung, men den är också rolig.
Flamingon Frank är hennes privata och nu har han fått åka tåg från Stockholm för att vara med i föreställningen. Nina Fransson har tidigare gjort scenografin till "Löwenskiöldska ringen" och kostymerna till "Ett skri i natten" på Uppsala stadsteater.
Hedvig Claesson regisserar för första gången på Uppsala stadsteater. Hon har arbetat som frilansande teaterregissör sedan 2005, bland annat för Riksteatern och Kulturhuset stadsteatern i Stockholm. Det var även där hon började sin teaterutbildning som "lärling" till regissörer som bland andra Robert Wilson, Frank Castorf, Lars Norén och Thommy Berggren.
Hon har också satt upp en föreställning i New York, "Önskekonsert". Teaterns ägare engagerade henne då de sett hennes uppsättning på en internationella teaterfestival i Skottland.
– Där, på Sigourney Weavers Flee Theatre på Broadway, lärde jag mig att vi som jobbar med teater är oss ganska lika över hela världen, vi vill samma saker och nå publiken med det vi gör.