Det är självfallet inget som hör till vanligheterna utan är resultatet av den kulturella tornadon Anisur Rahmans, som det verkar, aldrig sinande initiativförmåga. Det är en av medresenärerna på denna litterära resa, Lars Burstedt, som väljer att likna Rahman vid denna obändiga naturkraft. Det ligger något i det. För trots att Rahmans år som Uppsalas fristadsförfattare är över fortsätter han oförtröttligt att strö litterära och kulturella arrangemang omkring sig.
- Jag har känt Anisur i två år nu, berättar Magnus William-Olsson. Vi lärde känna varandra genom svenska PEN. Jag tror Anisur har betytt mycket för Uppsalas litterära liv genom sina många initiativ. Det verkar också som om det funnits en infrastruktur runtomkring Anisur som lyckats ta vara på hans skaparkraft.
Den här gången är det en litteraturfestival som Rahman plockat ihop och som till största del utspelar sig på Gottsunda dans & teater, men som alltså redan tar sin början på bussen dit. Vid centralstationen invaderas, om än mycket fredligt, bussen av några poeter och ett par musiker. Roland Keijser och Jayant Bäckström sätter genast igång att musicera; traditionell svensk folkmusik på flöjt och fiol.
Sedan hänger plötsligt den georgiske estradpoeten Zurab Rtveliashvili, som är fristadsförfattare i Stockholm, i räckena i bussens mittgång och framför en av sina rytmiska ljuddikter. Publiken ser i ärlighetens namn mer förvånade än roade ut. Men varje dikt följs av varma applåder. Roland Bol är en av resenärerna i denna stadsbuss förvandlad till poesibuss.
- Det här var oväntat, säger Roland. Jag är på väg hem men nu kanske jag tittar förbi festivalen lite senare.
Och väl framme i Gottsunda blir det tydligt att festivalen behöver all publik den kan få. Det är en liten men tapper skara som samlats inne på teatern och ser Conny Jansson och Peter Lagergren inviga med ett oerhört imponerande stepnummer. Det känns tråkigt att så få har slutit upp. Kanske beror det på att den internationella poesifestivalen Ordspråk samma helg gått av stapeln på Reginateatern.
Uppsalapubliken klarar måhända bara en poesifestival per helg. Men Rahman & co verkar inte nedslagna för det utan lovar redan nu att festivalen ska bli årligt återkommande. Tornadon blåser vidare.