Poesi, eller vad annars

1 Poetens yttersta mål är att bryta konventioner. Det är lycka för en poet. Det är det rebelliska i en poet. En poet som inte kan bryta sig loss från traditionen måste beklagas. När en poet saknar förmåga att bryta konventioner kommer hans dikter att sakna dragningskraft. Då räcker det med de dikter som redan finns. Han är ovälkommen. Det är på något sätt som marknadens villkor. Producenter måste studera konsumenternas psyke och det måste även poeterna göra. Läsare tycker inte om dikter av en ny poet om de bara har konventioner som styrka. Poeten ifråga måste lära av existerande konventioner. Men han ska bryta dem. De som deltar i poetry slam hävdar att de framför provokationer. Jag anser att de är framgångsrika som komedianter eller clowner, som underhåller publiken på något sätt. Provokation ligger mellan smärtsam och smärtfri motsägelse.

2 Poesi är att se, vara och känna. Poesi är att presentera bilder i ord. Poesi är att uttrycka känslor i språk. Poesi är ett sätt att vara. Det är inte någonting som man kan göra. Henrik Ibsen säger: ”Poesi är att se.” Wordsworth betonar att poesi är det spontana flödet av starka känslor. Jag skulle vilja säga att poesi är en inre dialog. På så vis är poesi även en teatralisk text. Denna spontanitet, detta seende och detta varande kommer att skapa ett språkligt uttryck som gör att läsaren kommer att få en känsla av att få ljudet av musik och att se målade bilder och känslan av mäktiga vågor av uttryck. Poesi handlar inte om att förstå. Men en poet har ett ansvar eftersom poeter anses vara väktare av språket. Det som du skriver måste vara klart för dig själv mer än för någon annan. Annars har du ingen moralisk rättighet att skriva om det. Detta är det förtroende och den känsla som du måste uppnå. Det är det villkor som man måste känna till.

3 Varför är det så svårt för många att förstå poesi? Därför att poesi inte är något att förstå utan något att känna. Poesi är inte som aktiemarknaden. Poesi är inte cricket eller fotboll. Det är något som är fel när du försöker att förstå poesi. När en del människor säger att de inte förstår poesi ljuger de. De läser i själva verket inte poesi. De är de verkliga fienderna till poesi, men samma personer brukar vanligtvis inte säga att de inte förstår Koranen, Bibeln eller Tripitok eller Grantha Sahib.

4 Styrkan och de andliga värdena i poesin kan aldrig mätas. Men de betyder mycket i livet. När Allen Ginsberg skrev en dikt kallad ”Jessore Road”, hänsyftande på massmorden i Bangladesh utförda av den pakistanska ockupationsarmén, som i sin tur stöddes av USA år 1971, betydde poesin mycket. Bangladeshs nationalskald Kazi Nazrul Islam satt fängslad i många år på grund av sin dikt ”Bidrohi” (Rebellen), som sig riktade sig mot den brittiska koloniala ockupationen. Poesi betyder mycket. Bangladesh och Indien har valt dikter av Rabindranath Tagore som sina nationalsånger, vilket visar på poesins kraft. Jag håller inte med den zimbabwiska poeten Chenjerai Hove, som säger att poesin är svag till sin existens. Jag tror att han är förvirrad. Poesin är ett skydd för livet. Poesin stör dem som upprätthåller det orättfärdiga. Ja, poesin har en betydelse, men inte alltid poeten.

5 Att vara poet är nödvändigtvis inte att vara lycklig. Om du har anledning att vara lycklig kan du försöka med något annat. En poet som försöker vara lycklig försöker döda sig själv som poet. En flod känner lycka i att förlora sig ut i havet, eftersom den flyter utan stopp. Det måste vara ett flöde av vatten. Vattnet strömmar och slår i flodens hjärta. Motsatsen är flodens död, då finns inget flöde, inget vatten, ingen smärta, den dör helt enkelt. En poet behöver sin smärta som medel för att skriva poesi. För att upprepa vad Henrik Ibsen ansåg, skulle jag vilja framhålla att en poet alltid kämpar mot den eviga djävulen inom sig.

6 Sluta aldrig att läsa. Gör det till en vana att läsa varje dag. Låt dig aldrig bli en karriärist i stället för poet. Var aldrig nöjd med den kunskap du har. Man måste veta mer än vad andra gör. Försök alltid att lära dig mer än förut. En poet tävlar alltid med sig själv. En poet måste alltid överträffa sig själv, men behöver inte överträffa Shakespeare. Att läsa och återigen läsa hjälper till att undvika upprepningar. Så fort som en läsare upptäcker upprepningar i dina verk kommer han att få dåligt intryck av dig. Då kommer han att missförstå och underskatta dig och kommer att dela sitt missnöje med andra. Att upprepa sig är en pågående förlust.


Översättning: Ingeborg Sevastik
Texten är ett utdrag ur en längre text.