Platt och segt om seriefiguren Gustaf

Den egotrippade och lasagnekäkande katten Gustaf, eller Garfield, som han heter på originalspråk, lär ska vara en av världens mest spridda serier. Nu finns seriestriparna i långfilmform. Detta rent bokstavligt. Stripformatet känns hela tiden i filmen, som liksom berättas i stackato. Det dröjer ett tag innan berättelsen blir mer sammanhängande.Gustafs husse får till kattens förtrytelse valpen Ådi. I hemmet blossar en syskonkonflikt upp, åtminstone från Gustafs sida. Den dansanta Ådi visar bara tillit hur många tjuvnyp han än får sig. Men en dag inser Gustaf att han ställt till det för Ådi och rycker ut på en räddningexpedition.Pratande råttorDe levande djuren som finns i filmen är faktiskt bäst. Man kan ju ana mödan bakom att få ett gäng riktiga råttor stå på bakbenen och "prata". Den datoranimerade Gustaf är också välgjord. Det är faktiskt de mer mänskliga aktörerna som påminner mest om platta seriefigurer.Första Babe oöverträffadSärdeles roligt eller spännande är det inte heller. Inte ens när Gustaf talar göteborgska med Claes Malmbergs röst i den svenska versionen.Den första filmen om grisen Babe är ännu så länge oöverträffad i denna speciella filmgenre med talande djur. Hyr Babe på video i stället.