Platt jakt efter antimateria

Symbolikprofessorn Robert Langdon rycks in i en rafflande kamp mot klockan och brödraskapet Illuminati som har stulit en behållare med antimateria från det naturvetenskapliga forskningscentret CERN. Illuminati ämnar spränga hela Vatikanstaten med antimaterien och har dessutom tagit fyra kardinaler som gisslan.

Liksom i filmatiseringen av Da Vinci-koden är det mycket snack och lite verkstad i Änglar och demoner. Tom Hanks staplar spetsfundiga repliker med vilset Forrest Gump-ansikte och ligger farligt nära en parodi på sig själv. Ayelet Zurer är, om möjligt, ännu mer felplacerad än vad Audrey Tautou var i den förra filmen. Ewan McGregor är helt enkelt för snäll i rollen som Camerlengo och Skarsgård alldeles för tydlig.

Miljöerna imponerar däremot. De fullskaliga modellerna av Vatikanen har byggts helt från grunden då katolska kyrkan förbjöd produktionen innanför statens murar. Howard känns trygg i sådana här monsterproduktioner även om hans regi inte är i närheten av mästerliga Frost/Nixon eller A Beautiful Mind. Allt är tillrättalagt, stråkarna svulstar och det ska hinnas med så mycket att berättandet blir opersonligt och historien en krystad version av romanen. Ändå saknas en del detaljer för att den oinvigde ska begripa handlingen i dess helhet.

Filmen faller på övertydlighet, platt dramaturgi, rutinmässigt skådespeleri, figurer utan psykologiskt djup och en kluvenhet i språkbruket. När ska Hollywood sluta med figurer som bryter på engelska? Antingen kan väl alla tala flytande engelska eller sitt eget språk.
Vidare är det enkelt att finna inkonsekvenser, orealistiska händelser och inkorrekta historiska uppgifter. Men dessa inslag finns även i romanen och stör mig föga. Man får köpa läget. En av anledningarna till Browns framgångar är just den charmiga leken med fakta och fiktion.
Frågan är om författarens romaner överhuvudtaget går att filmatisera utan att resultatet blir lätt parodiskt och tröttsamt. Än så länge är svaret nej.

Platt jakt efter antimateria

Hanif Sabzevari ser Änglar och demoner och undrar om Dan Browns romaner över huvud taget går att filmatisera utan resultatet blir parodiskt och tröttsamt.