Har du en nioåring därhemma som älskar att sitta ned på golvet och leka med actionfigurer? Kanske älskar du rent av själv att sitta ned på golvet och leka med actionfigurer?
I så fall kan filmen Real Steel vara något för dig. Här får du nämligen se stora plåtrobotar väckas till liv och puckla på varandra som om det inte fanns någon morgondag. De gör det dessutom i dryga två timmar.
Jag behöver väl knappast skriva att jag ser ett mycket begränsat underhållningsvärde i att se på när två plåt-Niklasar bankar varandra i huvudet så att svetslopporna stänker.
Mellan dessa tröttsamma, avhumaniserade fajter har man stoppat in en gråtmild historia om en pojke och hans extremt frånvarande machoman till far. Sedelärande och vällovligt, men inte särskilt berörande det heller, trots att Steven Spielberg har producerat och gjort scenerna så snygga.
Hugh Jackman gör huvudrollen som pengahungrig boxningspromotor iklädd tajt svettig tröja och med femdagars skäggstubb. När han och sonen ställs emot robotboxningens största och elakaste promotors i en sista fajt så kan ni ju räkna ut hur det slutar. Välproducerat och snyggt räcker sannerligen inte. Om man inte älskar att sitta ned på golvet och leka med actionfigurer förstås.