Videon är inte längre tillgänglig
ROCK. Det har sagts men framstår som tydligt även på det nya albumet Band of Joy; Robert Plant förvaltar fortfarande sina två talanger med högsta förmåga: sin röst och sin nyfikenhet. Den första har varit en av rockens – eller snarare musikens – stora tillgångar sedan slutet av 60-talet och den senare har lett honom på spännande vägar musikaliskt under fyra decennier nu.
Namnet på nya albumet kommer från det band han var med i innan Led Zeppelin. Men även här fungerar hans kompmusiker som ett band, inte minst lägger Patty Griffins sång till en dimension även om det aldrig är något tvivel om vem som är frontman. Till en del låter det som material som blivit över från Plants, mycket lyckade, samarbetet med Alison Krauss på albumet Raising sand. Det är låtar som har förankring i americana, gjort på hans personliga sätt. Men här utvidgar han gränserna mer och låter det smaka lite orientaliskt kryddat här och var liksom mer renodlad rock.
Resultatet är ett album som inte är Plants bästa, men av mycket god klass ändå. Fascinerande att han kan ha denna entusiasm – och förmåga – efter alla dessa år.