Plågsamt

De är plågsamma inte för att de är notoriskt usla - i så fall vore det enkelt att avfärda dem - utan för att de bland sina tramsigt arty poplåtar gömmer ögonblick av ren genialitet.
Som i det nya albumets sista låt, där fyra minuters närmast parodiskt soulig gospel avslutas glimmande med femton sekunders barockpiano och bastuba. Eller de aparta blåspartierna i den annars trista Lennonepigoniska Battersea Oddyssey. Eller när Show your hands slutligen slutar tassa på fjärdedelarna och kommer i gång med en ren Eurovisionsrefräng.
Men mellan de här korta ögonblicken innehåller Hey Venus musik som helt saknar förmildrande omständigheter; det syntetiska försöket att göra 60-talspop i Carbon dating, symfonifalsettrocken i Into the night, skolgårdsramsan Suckers. Och kvar av en dryg halvtimmes musik blir ungefär en uthärdlig minut.

Plågsamt

INDIEPOP. Ett av de mer plågsamma band som frambringats ur en brittisk koloni är walesiska Super Furry Animals.