Som nybliven förälder reflekterar hon kring sin egen barndom, säger att den var bra, en sådan hon önskar att hennes nu fyramånader gamla tvillingpojkar Kyiam och Daviel ska få uppleva.
– Visserligen skilde sig mina föräldrar, men de hade ändå en bra relation och vi var en familj, halvsvensk, med sommarstuga och utlandsresor.
Själv var hon trots det strulig under tonåren, både hemma och i skolan, blev utredd, men fick ingen diagnos.
En första självförtroendekick fick hon på sånglinjen på Fryshuset, en treårig gymnasielinje där hon gick tillsammans med blivande stjärnor som Lykke Li. Men kanske var det, förutom musiken, thaiboxningen, på plats i Thailand ett par långa perioder, som hjälpte henne att hitta balans i livet genom kraven på disciplin och styrka.
Nu är hon en stjärna i stigande på hiphophimlen, efter ett genombrott hösten 2012 i en show med etablerade rapparen Stor och låten Rom & Kush, en av 2012 års mest uppmärksammade svenska hiphoplåtar. Hennes karriär hittills går att följa via google, på youtube och spotify.
– Jag släppte min första dubbelsingel i juni. Det är alltså ingen cd, utan musik som man kan lyssna på gratis på nätet. Pengar tjänar man från spelningarna och Stim, säger hon per telefon.
Låtarna Bang, bang och Bäng, bäng är alltså tillgängliga för alla med nätkontakt.
Under telefonsamtalet kvittrar tvillingarna entusiastiskt i bakgrunden, en ljudbakgrund hon så att säga är mer medskapande till än när det gäller hiphoplåtarnas ljudlandskap.
– Jag skriver text och gör melodi, men inte bakgrund.
För den ovana hiphoplyssnaren kan låtarna verka monotona; samma korta melodislinga och rytmmatta kommer igen och igen inom en och samma låt. Men så enkel är musiken faktiskt inte, förklarar Linda Pira.
- Hiphoppen ger stor frihet. Man kan bygga en låt med vers, brygga och refräng precis som i popen, men också göra helt annorlunda. Vad som helst, kombinera med rock eller opera... Mest rappa eller sjunga mer. Jättekul! Och eftersom rappandet verkligen kan vara ganska monotont, uttrycker man sig mer kroppsligt på scenen än den som står och sjunger en ballad.
Har thaiboxningen någon betydelse för just Linda Piras sätt att agera?
– Absolut! Den ger den kondition och koordination som behövs. Det är jättehårt på scenen. Alla artister som gör show måste träna på något sätt för att orka. Men jag boxas inte just nu, utan springer mycket i stället. Jag förlöstes med kejsarsnitt och det är ju bara fyra månader sedan, så det tar tid att komma i gång fysiskt igen.
I hiphoppens natur ligger en drivande rytm, markerade beats, en sorts stubbig... aggressivitet?
– Nä, hiphop behöver inte vara aggressiv eller arg, men vokabulären ligger lite hårt i munnen. Det är väl det.
Språket är den nya förortssvenskan. som inte är någon enhetlig variant av svenskan, utan än så länge åtminstone till en del an sorts stadsdialekt som ständigt utvecklas med låneord från olika språk.
- Kommer man till Malmö eller Göteborg, så är förortssvenska där fylld av ord man inte kan om man kommer från Hässelby. Men en del ord blir starka och sprids över hela landet. En sorts gemensam slang, säger Linda Pira.
Hennes låtar, förklarar hon, är till för att folk ska bli glada, dansa, komma loss.
– Jag är inte politisk. Har inget sådant budskap som manar folk till nånting. Men jag vill visa att en tjej kan, llika bra som vilken kille som helst. Jag har alltid varit en pojkflicka, hängt med grabbarna. Har aldrig haft problem för att jag är tjej, tvärtom har jag blivit mottagen med öppna armar.
Till spelningen i Uppsala har hon sällskap av sambo och söner, men det är rapparen Stor som är hennes andra hälft på scenen på Pub 19 som för kvällen heter Klubb 19.