Pipsvängsresa

Filmen är uppbyggd som en räcka sketcher, men den är bättre sammanhållen än den förra långfilmen om denne egenartade brittiska gentleman med barnasinnet helt intakt och blommande.
Denna gång vinner Mr Bean en resa till franska Rivieran. Redan vid första tågbytet i Paris går det naturligtvis åt pipsvängen med den resan. Med osviklig, liksom negativ timing, kommer han fel med taxi och missar tåget till Cannes. Han schabblar vidare men det leder faktiskt till att han får en ny vän, en pojke i elvaårsåldern. De pratar inte speciellt mycket för pojken ärr ryss. Men de finner varandra ändå i en sorts mental gemenskap.

Just den nästan stumma dialogen, parat med miljön, för tankarna till den franska filmkomikern Jaques Tati och hans monsieur Hulot. En scen med en cykel som mr Bean tar sig fram på den franska landsbygden med verkar nästan vara ett plagiat.
Mr Bean filmar hela tiden med en liten videokamera och de sekvenserna få en viktig roll i den farsartade intrigens upplösning. Den råkar äga rum i Cannes, mitt under en av världens mest prestigefyllda film festivaler. Mr Bean på semester lär knappast aldrig vinna här och i handlingen riktas en gliring mot pretentiösa filmregissörer och deras tomma och tråkiga "konstnärliga" filmer. Indiependentskådespelaren Willem Dafoe verkar ha riktigt kul i rollen som filmare med uppblåst ego.
Av och till är det riktigt roligt i mr Beans sällskap, men han har också sina stunder av tramsighet och tjatighet. Bäst utbyte av filmen har man säkerligen i sällskap med en elvaåring som så att säga kan identifiera sig med filmens båda huvudroller.