Petra Marklund: Inferno

Först känner jag mig gnällig. Det känns lättköpt att en dansgolvsorienterad artist som September byter spår, skaffar kreddiga samarbetspartners (Jocke Berg), gör en vemodig skiva på svenska och plötsligt ojar sig alla om att det låter så ”äkta” – som om inte snygg dansgolvspop också kan komma från hjärtat.
Men inget av det är ju Petra Marklunds fel, och lyssnar man på hennes album blir man omedelbart avväpnad. Inferno är ett ganska klassiskt svenskt popalbum med ett par riktigt snygga låtar och eleganta vardagstexter. Marklunds röst, som ibland påminner om Carolas, gör sig mycket fint i sitt nya sammanhang. Jag tänker inte skriva att det låter äkta, men ibland tänker jag det faktiskt.