Peter Englund blir historisk

Historikern och författaren Peter Englund från Rasbo kommer att gå till historien som den förste av Svenska Akademiens ständiga sekreterare som tar ut barnledighet. UNT träffar honom på Akademien: en modern man med ansvar för en ärevördig institution.

Varje torsdag sammanträder de aderton ledamöterna i Svenska Akademien. UNT släpps inte in i rummet där än så länge hemliga handlingar ligger framdukade.

Varje torsdag sammanträder de aderton ledamöterna i Svenska Akademien. UNT släpps inte in i rummet där än så länge hemliga handlingar ligger framdukade.

Foto: Rolf Hamilton

Kultur och Nöje2009-10-27 09:04
Även om Svenska Akademiens nye ständige sekreterare framhåller att en viktig poäng med Akademien just är att det mesta i den är orubbligt och inte blåser iväg med de för tillfället pågående vindarna i samhället, tänker han bidra till en viss modernisering av den ärevördiga institutionens personalpolitik: han planerar att ta ut barnledighet för att vara med ettåriga Turid under 2010.
Tidiga företrädare på sekreterarstolen må vända sig i gravarna, men nutiden sipprar in i Börshuset vid Stortorget i Gamla stan i Stockholm.
Kommer någon att vikariera på sekreterarposten?
- Ingenting är bestämt, men jag funderar på det, säger Peter Englund.

Han tar emot i sitt kontor, dit vi visas av hans sekreterare, som har sin nyfikna cockerspanielvalp med till jobbet. Det känns avslappnat och familjärt, den traditionstyngda miljön till trots.
Peter Englund har mörk kostym, grå skjorta utan slips, bälte med blänkande spänne, välputsade skor. En diskret framtoning i det betydligt mer "dressade" rummet med guldiga gardiner, marmorbyster och kungaporträtt.
Ett stort blänkande sammanträdesbord mitt i rummet, breda fönstersmygar med sköna sittplatser, högt i tak, en hel del guld och stuckatur - men samtidigt i ett hörn ett litet, anspråkslöst skrivbord. Ungefär som i den privata skrivarstugan i Rasbo, som man har kunnat se bilder på i den englundska bloggen de senaste åren.
- Jag är nog den sekreterare som har tjusigast tjänsterum i Sverige, säger han.

Han är verkligen sekreterare, som Akademiens grundare Gustav III avsåg tjänsten: en protokollförare som håller ordning på sigill, beslut och papper vid de adertons veckovisa sammanträden.
Men att vara ständig sekreterare är också att vara chef över Akademiens 40-tal anställda.
- Fast Akademien delegerar väldigt lite till mig. Jag tar inga stora beslut själv. Jag har bara en röst av arton, som de andra ledamöterna.
Ända sedan starten 1786 sammanträder Akademien varje torsdag. Det är då man beslutar i stort och smått.
Peter Englunds dag är full av e-post, papperspost, telefonsamtal och möten. Till den delen är arbetet som vilket chefsjobb som helst.

Men så är det det där med Akademiens kärna. De aderton. Ledamöterna som fattar beslut. Inte minst när de, med Nobelkommitténs hjälp, utser årets litteraturpristagare.
Peter Englund öppnar dörren till sammanträdessalen. Det är torsdag, mötesdag. Det avlånga bordet på den ljusa mattan under den väldiga kristallkronan är dukat med blå duk. På varje plats ligger dagens handlingar. Hemliga. Här släpps vi inte in.
Mötena är mycket formella. Ledamöterna kallar varandra herr och fru.
Dresskod slips för herrarna.
- Ingen särskild klädkod för damerna vad jag vet, säger ständige sekreteraren.
Lunchen intas alltid på Den Gyldene Freden, där Evert Taube förr kunde ses sitta i vänners lag. Väl här har man lagt av det formella och är Peter och Gunnel och Katarina och Göran med varandra igen.
- Att vara ständig sekreterare är ett heltidsjobb och mer än så. Jag kommer inte att kunna skriva under den här tiden, säger han.
Det är en uppoffring för en författande historiker. Han tackade först nej till erbjudandet från Horace Engdahl, men lät sig så småningom övertalas.
- Det finns vissa jobb man får lov att åta sig, säger han.

Men "ständigheten" minskar. Horace Engdahl stannade tio år på posten. Det känns lite väl långt, tycker Peter Englund för egen del.
- En författare är ju egentligen inne i en mycket produktiv period av sitt liv i min ålder, säger han, 52 år fyllda.
Medierna står ständigt och stampar utanför ständige sekreterarens kontorsdörr. Alla vill ha intervjuer, göra radio-och tv-program, hänga honom i hälarna.
- Någon ville till och med följa med när jag tränar och filma det. Men jag tränar inte!, säger han.

Om en och en halv månad är det dags för Nobelprisutdelningen. Årets pristagare, rumänsk-tyska Herta Müller kommer till Stockholm 5 december och föreläser på Akademien måndag 7 december. Allmänheten har tillträde, men biljetterna till föreläsningen är redan slut.
Efter nyår börjar arbetet med att hitta nästa års pristagare. I början av sommaren inträffar den intensiva läsperioden. Då är det dags för "korta listan", de fem författare som Nobelkommittén sorterar fram från de 20 de först väljer ut bland de flera hundra författare som varje år föreslås av akademier, institutioner och enskilda personer runtom i världen.
- Vi får listan, men kan förstås ta bort författare och ersätta med andra.
Exakt hur tidiga höstens diskussioner går kring korta listans författare, vilka kriterier ledamöterna utgår från när de bedömer dem, kan han inte säga.
- Det finns ingen riksmeter, inga fasta kriterier. Vi diskuterar utifrån de aktuella författarskapen. Fem författarskap som diskuteras av femton viljor - det blir livliga diskussioner, Vi kan vara mycket oeniga. Men det finns hela tiden en beredvillighet att lyssna och ta argument.

Lagom i tid för Nobelfestligheterna har Peter Englund förmodligen hunnit starta den akademiblogg han planerar i skrivande stund.
- Jag har lagt min privata blogg på is. Hoppas komma i gång med akademibloggen nu.
Vad skall han skriva om?
- Allt som sekretessen tillåter. Vad Herta Müller sade till mig, sådant som händer... ja, det är en okänd kvantitet än så länge. Men jag har redan sett att bloggen kommer att bli en tillgång i vissa situationer.
Något helt nytt i Akademiens historia.
- Du, det har hänt en hel del sedan 1786, jag lovar.

Under veckosluten stänger Peter Englund om möjligt av tankarna på arbetet och stannar hemma i Rasbo och umgås med familjen.
Han pendlar med tåg till jobbet. Det kan bli långa dagar. Med litet barn i sitt andra gifte, är han angelägen om att ta vara på ledighet med familjen.
- Jag tycker om det stilla, anspråkslösa livet. Kanske bakar jag bröd eller spelar dataspel: strategispel där man bygger imperier. Eller så nöjesläser jag på soffan. Jag läser alltid. Kan inte låta bli. Gärna lyrik eller tjocka böcker om biskötsel. Jag har sagt till mina barn att jag ska ha bin när jag blir gammal. Har jag ingenting annat att läsa, läser jag på något jättefånigt, förpackningar till exempel. Jag kan helt enkelt inte låta bli att läsa.
Och någonstans inne i de englundska hjärnvindlingarna snurrar tankar på framtida böcker. Till exempel en kulturhistoria om snö...
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!