Peru kommer mycket närmare

Nils Bingefors ser Familia - ett närgående och ofta gripande familjedrama med den orättvisa världen som underliggande kraft.

Nati Barriento för första gången flytta ifrån sin familj. Hon oroar sig inte minst för dottern Judith.

Nati Barriento för första gången flytta ifrån sin familj. Hon oroar sig inte minst för dottern Judith.

Foto: Folkets Bio

Kultur och Nöje2010-06-04 09:59

Familia är avslutningen på ett mycket långt projekt. Mikael Wiström har i över trettio år följt familjen Barrientos liv i Peru, först i stillbilder, senare i filmerna Den andra stranden, Compadre och nu Familia. Han har följt dem sedan de livnärde sig på en soptipp till det nuvarande livet i en fattigdom något mindre uppenbar.

Nati och Daniel har blivit äldre, barnen har blivit vuxna, ett nytt barn har fötts. Familjen håller ihop men slitet består. Daniel får en knapp inkomst från att köra motorcykeltaxi. I ett försök att öka inkomsterna reser femtioåriga Nati till Spanien och ett jobb som hotellstäderska. På distans, via telefonsamtal, får hon följa hur slitningarna inom familjen växer.

När Wiström började sitt projekt var Peru långt borta, avlägset och exotiskt. Nu har världen krympt och allt är nära, sammanflätat och integrerat i globaliseringen. Lågbetalda arbeten flyttas runt världen dit de för tillfället är billigast. Eller så flyttas den fattiga arbetskraften dit där efterfrågan finns. Behöver ett hotellrum i Spanien städas är det inte underligt att en äldre kvinna från Peru får göra jobbet. Fattigdomen är en lönsam resurs för oss välmående.

Men Wiströms och Herskovits film är ingen pamflett, snarare ett närgående och ofta gripande familjedrama med den orättvisa världen som underliggande kraft. Det är inga generaliserade livsöden vi får möta utan enskilda individer, personer vi kan känna med, reagera mot, hysa empati för och kanske till och med förstå lite grand.
Ibland blir det så närgånget att man ryggar tillbaka, så här nära kanske man inte borde komma i någon annans liv. Men huvudpersonernas styrka övervinner på något sätt detta och där finns en gräns av respekt som nog inte överskrids (i vad mån en åskådare kan bedöma det).

Hade detta varit en spelfilm kunde man ha gissat på att den var av Ken Loach, som gång på gång försökt åstadkomma just det som Wiström och Herskovits lyckas med i sin dokumentär.
Det närgångna berättandet leder efterhand fram till igenkännande. Livsproblemen, familjerelationerna är något vi alla delar som människor. Vi vet alla hur förväntningar, outtryckta känslor, mans- och kvinnoroller kan slita på livet ihop, trots goda intentioner. Vad vi kanske inte var medvetna om är hur den ständiga fattigdomen gnager på och förtär familjerelationerna.

Familia
Regi: Mikael Wiström och Alberto Herskovits.
Fyrisbiografen. Manus och klipp: Mikael Wiström och Alberto Herskovits. Foto: Alberto Herskovits. Musik: Peter Adolfsson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!