Personlig essä om utslagna

. Manus och regi: Agnès Varda. Foto: Stéphane Krausz, Didier Rouget, Didier Doussin, Pascal Sautelet, Agnès Varda. Ljud: Emmanuel Soland. Musik: Joanna Bruzdowicz. Barntillåten.De nya små lätta videokamerorna har öppnat nya möjligheter för dokumentärfilmare. Tyvärr har dessa nya möjligheter ofta uttryckt sig i röriga och fladriga filmer där själva snabbheten fått eftertanken att saknas.Det ska till någon som fransk films grand old lady Agnès Varda, 73, för att ta tillvara potentialen i detta nya medium. Hennes film Efterskörd blir en personlig essä i rörliga bilder som har tankens lätthet och rörlighet utan att för den skull bli ytlig."Glaneur"Essän tar sin utgångspunkt i det franska begreppet glaneur, en person som samlar upp de överblivna axen efter skörden, de fattiga som får klara sig på det som blir över.De finns skildrade i historiska målningar. Uråldriga, men ännu gällande, lagar beskriver deras rätt till efterskörden.Det Varda upptäcker i sina efterforskningar är att dessa "glanörer" fortfarande finns och allt fler i takt med att utslagningen i samhället ökar.För några är det en bitter nödvändighet att finna sin mat för dagen i andra människors sopor. För andra är det ett medvetet val, en protest mot ett slösaktigt samhälle.Den lätta lilla kameran, numera en vardagsföreteelse, gör att Varda kan komma dessa människor mycket nära och skildra dem på en jämnbördig nivå.Hennes film är uppbyggd kring associationer, tankeutfykter, resonemang kring skilda ämnen. Allt kretsande kring tanken på att leva på det ratade. Ur detta växer en avslöjande samtidsskildring fram, samhället sett ur en synvinkel vi inte är vana vid.