Perlefelt tillbaka på Bror Hjorths Hus

Labyrinter som Pelle Perlefelts Återkomstutställning heter är lite som livet självt. Snårigt. Ibland oförutsägbart och oväntat. Det handlar om att hitta, söka och pröva sig fram.
- I livet vet man aldrig vad som finns bakom nästa hörn. Vad det är som dyker upp och förändrar riktningen vart man är på väg, säger han.

För elva år sen mottog Pelle Perlefelt stipendiet för unga tecknare som kom att innebära att en resa till Berlin och Skottland blev av.
- Det var näst sista året på Konsthögskolan som jag fick stipendiet. Det var mycket som jag inte sett som jag ville uppleva då, säger han.
- Jag hade hört mycket om Skottland och naturen där. Vi har också anor i släkten från Skottland. Dom kom hit nån gång på 1600-talet.

Dagen i ateljén i Västberga börjar vanligtvis med en stor kopp kaffe. Han brukar komma in i skaplig tid efter att ha lämnat dottern i skolan.
- Först brukar jag bara andas ut och titta lite. Det beror helt på om man är inne i nåt, då sitter jag och tittar på målningen och funderar, försöker väga av hur jag ska fortsätta. Andra dagar kan det vara mycket grundarbete. Oftast målar jag på flera målningar samtidigt.

Inspirationen kommer till stor del från naturen, olika vetenskapliga tidskrifter och rymden.
- Bitarna i naturen refererar mycket till varandra, ända från det mikroskopiska till det stora, säger han.

Inslag av kurbitsmåleri finns med, liksom folklore, allting i omgivningen tas in och observeras och målas sen på plexiglas. En av tavlorna som riggats upp när UNT besöker Bror Hjorths Hus föreställer en mikroskopisk värld. En svart bakgrund har ställts mot en ljusare. Prickar i liknande mönster är utspridda över ytan på båda delarna.
- Det är ungefär som om man tänker sig en glasskiva med droppar på. Ljuset som faller igenom bildar en skugga nedanför, säger Pelle Perlefelt.
- Om man tittar på den ljusare delen och blundar blir den mörk och tvärtom, säger han.

Även om mycket i sättet att teckna och måla förändrats under tiden finns den röda tråden i konsten kvar, rörelserna i målningarna påminner om de tidigare teckningarna.
-Nyfikenheten är ett starkt driv och behovet att uttrycka mig. Varifrån det kommer vet jag inte riktigt. Skapandet är stimulansen som ger näring. Man går in i nåt och utforskar det.

Perlefelt tillbaka på Bror Hjorths Hus

Vartannat eller var tredje år uppmärksammar Bror Hjorthföreningen genom Återkomst konstnärer som tidigare fått Bror Hjorthföreningens stipendium för unga tecknare. I år har turen kommit till Pelle Perlefelt.