Penn lysande som Milk

Gus van Sants film om gayaktivisten och minoritetskämpen Harvey Milk hade världspremiär i San Francisco bara en vecka innan Barack Obama segrade i presidentvalet. På skilda sätt kan dessa båda män sägas utgöra symboler för de många smärtsamma processer som det amerikanska samhället har gått igenom för att försöka leva upp till de berömda raderna i 1776 års självständighetsförklaring: "Alla människor har skapats lika med okränkbara rättigheter".

I USA, precis som i resten av världen, var situationen bedrövlig för homosexuella långt in på 1970-talet. Ständiga polistrakasserier, våldsattacker från extremister och en utbredd oförståelse hos den fördomsfulla majoriteten tvingade de flesta homosexuella att leva förödande dubbelliv eller gömma känslolivet och identiteten långt in i garderoben

Harvey Milk, född i New York 1930, tillhörde dem som drogs med i den ström av hbt-personer från hela världen som fylkades i San Francisco på 1970-talet. Minoriteten koncentrerades till en specifik stadsdel och förvandlades på så sätt till en lokal majoritet, en månghövdad politisk röst att räkna med, en motståndsrörelse klädd i tajta, trasiga jeans och uppknäppta skjortor. Harvey Milk blev en av deras främsta talesmän.

Nyligen Oscarsbelönade Sean Penn är fantastisk i titelrollen, sensibel, mångfasetterad, patosfylld, snabb i repliken som Oscar Wilde och efterhand allt mer elegant och dandyartad. Alla aktörer som verkligen vill gå in i en karaktär på djupet bör detaljstudera honom här.
Till filmens många förtjänster hör också att den inte är något skönmålat hjälteporträtt. Harvey Milk har tydliga brister, både på det privata och det politiska planet, något som bara gör honom mer mänsklig, trovärdig och älskvärd.

Eftersom filmen återger verkliga händelser är det åtskilliga delstatspolitiska turer som ska redovisas, framför allt angående den konservativa högerns förslag att homosexuella lärare bör fråntas rätten att undervisa.
När teknikaliteterna blir många är det emellertid bara att njuta av de underbara 70-talsmiljöerna, de utsökta musikvalen och flera starka birollsinnehavare med en lysande Josh Brolin i spetsen.
Inte minst är Milk en viktig historielektion som sätter den gamla kampen mellan liberala och konservativa värdefrågor i blixtbelysning, en kamp som än i denna dag utgör kärnan i amerikansk inrikespolitik.

Penn lysande som Milk

Nyligen Oscarsbelönade Sean Penn är fantastisk som den första öppet homosexuella man som valdes till en framträdande politisk post i USA. Björn Lövenlid imponeras av filmen Milk.