Peaches vänder på stereotyperna

Peaches tackade nej till Britney Spears, men har gjort musik med Pink och Iggy Pop. I går spelade undergrounddrottningen på Hovet i Stockholm som uppvärmare till Marilyn Manson.

Kultur och Nöje2003-12-20 00:00
Kanadensiska Peaches, eller Merril Nisker som hon egentligen heter, är bara åtta år yngre än Madonna, men med sin elektropunk och tuffa kvinnliga sexualitet har hon blivit en hjältinna för dagens unga stjärnor. Hon gör låtar om penetrering av män och har lagt ut bilder av sitt eget skrev på hemsidan. Vulgärt? Visst, men också humoristiskt och engagerande nog för att bli en dansgolvsfavorit.
Hennes hjältestatus i undergroundkretsar har fått stjärnor som Pink och Britney Spears att be om ett samarbete. Det slutade med ett nej till Britney, och ett inhopp på senaste Pink-plattan.
- Britney bad mig skriva en låt till henne, men det ville jag inte. Vad jag än hade skrivit hade det blivit urvattnat, förklara Peaches.
- Pink å andra sidan gav mig en låt och sa "detta är melodin och min text, vill du vara med?". Jag skrev precis som jag brukar och det blev bra. Det var ett samarbete, inte att ge bort något.

En fårskock
På senaste plattan Fatherfucker gästas Peaches av Iggy Pop på en låt. De två fann varandra och Peaches ser flera likheter mellan sina och Iggy Pops provocerande scenframträdanden.
- Iggy värmde upp för Marilyn Manson en gång och blev utbuad av publiken. Det samma händer mig och scenarbetarna berättar att Iggy och jag reagerar på samma sätt. Vi ger igen på publiken, förklarar att de är en skock får och fortsätter ge järnet.
Som uppvärmare åt Marilyn Manson måste Peaches stå ut med lite av varje. På en konsert blev hon bombarderad med plastglas.
- Varje gång någon kastade ett plockade jag upp det. Till slut hade jag en samling på tjugo glas och började slänga tillbaka dem. Sen hämtade jag en vattentank från en drickautomat och hotade att kasta den på dem. "Ni har små halvlitersglas, jag har denna!" Sen slog jag tillbaka deras små halvlitersglas med vattentanken som basebollträ.

Publiken spottade
I Paris spottade publiken på henne.
- Jag såg vilka som gjorde det och slog mikrofonen i huvudet på dem. Efteråt klagade teknikern på dåligt ljud, ler hon.
Och vad säger Manson om allt detta?
- Han säger "på dem bara". Han vill att jag ska vara mig själv och jag är futuristisk-grotesk-burlesk. Även om jag först och främst är musiker är mina konserter också ett slags varietéer. Jag har inga sceneffekter, inga musiker. Jag lyckas skapa en stor show med bara en mikrofon.
Vänder på stereotyper
Albumtiteln Fatherfucker gjorde att Peaches nya skiva bojkottades av den amerikanska butikskedjan Wal-Mart. Men hon klarar sig fint ändå.
- Jag vill inte säljas av dem. De säljer skivor men de censurerar också och jag tycker inte att man ska presentera konst på det sättet.
Vad folk accepterar och inte accepterar säger en hel del om samhällets värderingar, tycker Peaches.
- Folk tycker det är okej att man kan se porr på tv varje kväll. Du ser alltid mannen komma i kvinnans ansikte, men när såg du en kvinna komma över en mans ansikte i slutet av en porrfilm? Det skulle vara verkligt stötande!

Vänder på stereotyper
Att vända på stereotyper är en del i Peaches projekt. Men först och främst vill hon att folk ska gilla musiken och sjunga med i texterna.
- I rock och hiphop sjunger ofta kvinnor med i kvinnodiskriminerande texter för att de gillar musiken. Jag skriver texter som hyllar män och kvinnor. För mig är det fantastiskt om en heterosexuell man sjunger med i min text "I don't have to make a choice, I like girls and I like boys". För jag sjunger alltid med i killars texter om tjejer.
Och vad kan det leda till?
- Det är ett alternativ. Mina texter diskriminerar ingen. En del menar att jag är stötande och chockerande. Själv ser jag mig som okonstlad och inkluderande.

Fotnot: Recensionen Marilyn Manson/Peaches på Hovet kommer på måndag på grund av konsertens längd.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!