Paul Jones skippade hitsen

Några singelbaksidor från popgruppen Manfred Manns tid blir det dock, som den gamla gruppens sångare Paul Jones förklarar att han lyckades smyga in, vilket kändes bra eftersom det var blues han egentligen helst ville sjunga hela tiden. Och blues blir det. Både egna alster och covers på klassiska artister som Muddy Waters och "Sleepy" John Estes som framförs i rockiga versioner med högt tempo. En höjdpunkt blir den senares Drop Down Mama. Konserten genomförs i två set. I det första spelar duon Paul Jones och Dave Kelly akustiskt. Och trots att The Blues Band som båda är medlemmar i, funnits i 28 år, vilket Jones lite smått förfärad deklarerar, så märks ingen trötthet. Tvärtom. Liveenergin finns kvar och Paul Jones som även har en framgångsrik skådespelarkarriär bakom sig visar att han är en suverän scenpersonlighet, en sådan som inte verkar behöva anstränga sig utan gör allt rätt ändå. Lite teater bjuds det också på, genom några Shakespeare-citat i mellansnacken. I det andra setet är svenska The Rockarounds med, vilket ger mer volymstyrka och sväng, men det gör också musiken mindre nyanserad. Låtar som den nyare Last Chance To Dance blir lidande. Men i de gamla rock n' roll-låtarna Little Queenie av Chuck Berry och Ray Charles' Let The Good Times Roll kompenseras det med ett drag som slår det mesta i modern musik. Om någon månad når Paul Jones pensionsåldern. Han har hunnit vara hitsångare i Manfred Mann, tacka nej till att sjunga i Rolling Stones och spelat huvudroller på flera av världens största teaterscener. Trots det tycks han ha mycket kvar att ge. Mannen som står på Katalins scen skulle lika gärna kunnat vara i början av sin karriär.