Patrik Isakssons platta andas trevlighet

Ärligare varudeklaration får man leta efter. Hos Patrik Isaksson finns absolut ingenting att irritera sig på, han är så genomtrevlig att titeln på hans sammanfattning av tio års skivutgivning inte andas ett uns självironi.
Att det sedan blir lite mastigt med arton låtar av hans medelsvenska och ogenerat publikfriande pop är en annan sak, att två av de arton är en lågbudgetsyntig version av Här kommer natten i duett med Joey Tempest och den nya, fyrkantiga Elddon är ännu en annan sak. Man får ha överseende med det, för i övrigt är En snäll mans bekännelser snarast en demonstration av hur svensktoppspop är när den är som bäst: storordig, vänlig och glansig. Patrik Isakssonsk, helt enkelt.
Det enda som smakar lite surt är att det föregivna tioårsjubileet egentligen bara är ett nioårsjubileum och säkerligen föranleds av att Isaksson inte givit ut nytt på två år. Lite ärlighet även på den punkten hade knappast skadat.

Patrik Isakssons platta andas trevlighet

En snäll mans bekännelser är snarast en demonstration av hur svensktoppspop är när den är som bäst: storordig, vänlig och glansig, skriver Mårten Markne.